politiskt offer. Född i Stockholm d. 25 juni 1722; den föregåendes sonsons son. Föräldrar: kaptenen grefve Nils Brahe och Fredrika Vilhelmina Stenbock.
Redan i sin späda barndom beröfvad sina föräldrar, uppfostrades B. af nära anhöriga och ingick, efter slutade studier i Uppsala, som ryttare vid ett skånskt kavalleriregemente 1741.
Efter hand befordrad till öfverste för Lifgardet till häst 1752, fungerade han i egenskap af äldste grefve såsom landtmarskalk större delen af 1751-52 års riksdag, under den ordinarie ordförandens, Henning Gyllenborgs frånvaro för sjuklighet. Vid den därpå följande riksdagen 1756 ertappades han såsom delaktig i den sammansvärjning som åsyftade att utvidga konungamakten, men hvars förtidiga upptäckande förde de däri invecklade på schavotten. Därvid gick man tillväga med den skyndsamhet, att då anläggningen upptäcktes d. 22 juni, föll kommissionens dom d. 16 juli och verkställdes d. 23 samma månad. Hans olyckliga maka hade förut sökt med tårar och knäfall beveka sin mans domare, framför allt grefve Fersen, som var det då rådande partiets mest framstående ledare; men afvisades af såväl honom som riksstånden.
Gift 1: 1745 med friherrinnan Eva Katarina Sack och 2: 1754 med grefvinnan Kristina Charlotta Piper, dotter af presidenten C. F. Piper (se nedan) och omgift med riksrådet Ulrik Scheffer, en af de ifrigaste banérförarne vid 1755-56 års riksdag för det parti, som dömt hennes man till döden.
