Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genombrottet - B. De förste banbrytarne därute - Van der Kemp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 156 -
totter!» lär det hafva stått på en kyrkodörr), och de motsatte sig med
hätskhet en hvar, som ville behandla desse som människor och
förbättra deras ställning. — Men härtill kom ytterligare de högst
ogynnsamma tidsförhållandena. Engelsmännen hade besatt den hittillsvarande
holländska kolonien, och boerna befunno sig i en starkt upphetsad
stämning. Många af de förtryckte hottentotterna hade flytt till kaffrerna
och gjorde tillsammans med desse ständiga infall i landet, så att
därstädes öfverallt rådde krigstillstånd och oroligheter.
Under sådana förhållanden anlände van der Kemp och hans
följeslagare till Kapstaden. De rönte ett hjärtligt mottagande af de
få troende därstädes, stiftade bland dem ett särskildt sydafrikanskt
missionssällskap och drogo sedan ut, de tvänne till »buskmännen»
i norr, van der Kemp och engelsmannen Edmonds till kaffrerna österut.
Nära invid Kaplandets gräns försökte man öfvertala dem att stanna i
Graaf Reinet, men trots krigstillståndet framträngde de dock till
kaf-ferhöfdingen Gaika (skrifves ock Ngqika), som efter en lång
betänketid gaf dem lof att bo och verka i landet. Det var i sanning ett
mödosamt lif, de här förde. För att erhålla salt till sin magra kost
(rötter o. d.) måste van der Kemp i fyra dagars tid arbeta sig genom
de täta, väldiga skogssnårna ut till hafsstranden och där gräfva hål i
sanden för att däri samla hafssalt, sedan vattnet bortdunstat i följd af
den starka solhettan. Utan hufvudbetäckning och skor vandrade han
omkring på bergsstigar genom småskog af törnbuskar för att
uppsöka de spridda kafferbostäderna. Edmonds förlorade modet och
öfvergaf honom, men van der Kemp höll troget ut och fick en
underbar makt öfver befolkningen. De betraktade honom såsom ett högre
väsen, som egde inflytande hos den osynlige konungen, inför hvilken
de så ofta sågo honom knäböja.
En gång, då det rådde stark torka, bad höfdingen honom bedja
om regn. Van der Kemp afböjde detta, för att det icke skulle se ut,
som om han egde en trolldomsmakt af samma slag som den, hvaraf
de infödde regnmakarne berömde sig. Men Gaika sände omigen bud
och lät säga: »Det är grymt af dig att säga nej; om du bara
knäböjer, så få vi så mycket regn, som vi behöfva.» — »I Guds namn
då,» svarade doktorn och började att bedja. Regnet strömmade ned
i flera dagar. Konungen sände af tacksamhet en oxe (hvilken van
der Kemp dock skickade tillbaka), men tillade: »Håll litet mer måtta
en annan gång, ty du höll nästan på att dränka oss!»
Van der Kemp undervisade en skara kafferynglingar och vann
för sig flere hottentotter, bland hvilka de förstnämnde blefvo döpte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
