Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Karl XII i Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke skulle kunna i brådbrasket begå fredsbrott och falla
svenskarne i ryggen, när de marscherade mot hjärtat av
Ryssland; annars var ju den fred, som avtvingats honom, icke
mycket värd. För att åstadkomma detta fanns det blott
ett medel. Det bestod i att så grundligt och systematiskt
utsuga Sachsens tillgångar, att dess kurfurste under den
närmaste framtiden ej skulle ha några hjälpkällor att påräkna
därifrån. Detta var alltså ett tredje syfte med den svenska
inkvarteringen i Sachsen.
Men man skall därför ej tro, att Karl XII:s bussar huserade
som rövare i dessa rika bygder. Något sådant hade
emellertid sachsarne befarat vid ryktet om deras antågande.
Farfar och farmor kunde nog berätta om hur Banérs och
Torstenssons härskaror farit fram där. Därför flydde Sachsens
inbyggare i stora hopar till Preussen och Thüringen, och dit
gingo också många vagnsforor, lastade med deras dyrbaraste
egendom.
Men Karl skulle visa sachsarne en svensk armé med samma
stränga tukt som i de dagar, då svenska soldater första
gången kommo dit för att bistå dem mot härjande och
skövlande fiender. Till sin häpnad sågo de, att Gustav Adolfs
disciplin åter levat upp inom svenska hären under hans unge
arvtagares kraftiga ledning.
Redan samma dag, som freden mellan Karl och August
underskrevs, utfärdade Karl XII en ordningsstadga för sina
trupper i Sachsen, vari han allvarligt inskärpte, att »ingen
må understå sig att utan kontant betalning fordra och
mottaga något i kvarteren, undantagandes furage». Och vad
detta beträffade, skulle de, som handskades vårdslöst och
slösaktigt därmed, själva få ersätta förlusterna.
Officerarne skulle vidare »noga tillse, att den ena byn eller
invånaren ej betungades mer än den andra».
Alla andra slags utpressningar, godtycklighet och intrång i
invånarnes äganderätt förbjödos.
Vidare heter det: »Ingen må understå sig att slå eller med
skällsord överfalla sin värd eller dennes folk och tjänare, än
mindre att röva eller begå annat våld.»
Till Sachsens inbyggare riktade Karl en särskild uppmaning
att anmäla alla överträdelser av denna förordning hos
vederbörande befälhavare eller, om det ej hjälpte, hos generalkrigskommissariatet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
