- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
549

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Arvid Horn på höjden av makt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

år med rikare erfarenhet av livet och människorna än de
flesta. Ett förnämt och ståtligt yttre och en imponerande
värdighet i uppträdandet gjorde honom till typen för en
aristokrat. Men på samma gång höll han på gammaldags
enkelhet och fromhet. »Han imponerade», säger Geijer,
»genom en värdighet, som var naturlig, och en gudsfruktan
och välgörenhet, som gärna gjorde sig offentliga. Han for
med penningpåsar i sin hand för allmosors utdelande, bad
enligt forntida bruk var gång det klämtade, och lät varken
ministrars eller det mest lysande sällskaps närvaro avhålla
sig från att med hela sitt hus på knä göra den sedvanliga
aftonbönen.» — Gärna gav han på äldre dagar sina tankar
en religiös omklädnad. Hans politiske motståndare
hattchefen Axel von Fersen har i sina memoarer för
eftervärldens räkning utbroderat Horns fromhet med en högst
trovärdig historia, om att han »ofta syntes med sönderslitna
benkläder på knäna, dem han sade sig hava uppslitit under
sina andäktiga böner för konung och fosterland».

Främmande sändebud framhålla i berättelser till sina
regeringar ofta och med förundran Horns redbarhet och
otillgänglighet för mutor, en sällsynt dygd på hans tid.

Själv aristokrat, stödde Horn sin makt i främsta rummet
på högadeln och de högre ämbetsmännen, vilka trots
klassindelningens fall ännu ägde ett ansenligt personligt inflytande
på riddarhuset. Och den lust att göra opposition, som fanns
bland den stora massan av unga civila och militära
ämbetsmän, vågade sig knappast fram på riddarhuset, då
kanslipresidenten själv satt där som lantmarskalk, imponerande och
mäktig men på samma gång milt och förbindligt avväpnande
en och annan hetsig ungdom. För övrigt låg ju den verkliga
makten hos utskotten, främst det sekreta, och när det gällde
att välja bisittare i dem, var det inte lätt för unga män i
verken att opponera sig mot de kandidater, som deras
förmän behagade föreslå — åtminstone inte så länge valen
försiggingo genom öppen omröstning. En annan sak skulle det
bli, när en gång lågadeln genomdrev, att sluten votering
vid dessa val infördes på riddarhuset.

Men även inom de ofrälse stånden hade Horn fasta
försänkningar. Hos prästerna vann han genom sin strängt
ortodoxa religiositet starka sympatier, särskilt bland den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:22:26 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/5/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free