Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Arvid Horn får ett nytt parti mot sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett väl funnet namn betyder mycket — och ett väl funnet
öknamn kanske ändå mer. Bara för namnets skull var det
en hel hop, som slöt sig till hattpartiet. Ty att bli skälld för
nattmössa, det var ändå för svårt, isynnerhet för en stolt
och ömtålig ungdom.
Annars gjorde nog Hattarnes värsta skrikhalsar vad de
förmådde för att förstöra partiets anseende bland folk med
oförvillat omdöme. I Olof Dalins tidskrift »Then swänska
Argus»[1] för år 1733 kan man se, vilket intryck de gjorde.
Han gisslar där den unge sprätten, som valt officersbanan
»av hjärtelig trängtan till de hurtiga kläderna, till den
galonerade hatten, till den äran att se en skräckelig buss skyldra
för sig och ha en hop drakar under sitt befäl, korteligen till
ett hjälte-anseende i kroppen, huru det nu sen må vara
beskaffat med sinnet».
Så låter han herr Hiertskott, en gammal beprövad
krigsbuss, berätta, hur det gick till, när han hade en hop av detta
slags hjältar under sitt befäl: »De hade», sade han, »intet mer
sett av kriget än en glänsande armé och väl inrättade
svenska troppar. Men därav hade deras mod redan uppspänt
käftarne till att uppsluka alla farligheter, som en valfisk de
oräkneliga sillar. Deras tapperhet åt redan i tankarna sin
segrande frukost i Klissov, sin middag över 1,000 lik på
fältet vid Fraustadt, sin aftonmåltid i ett triumferande Bender
och sov om natten hos den vackraste skökan i seraljen.
Deras klemiga uppfödsel och blöta hembädd hade nu intet så
stark verkan i deras minnen som ett hälft år förut, utan de
voro färdige var och en för sig att med sina bedrifter
förmörka våra i förra tyska kriget ryktbara hjältar.»
Men när det började på allvar lukta krut och det gällde
strapatser och nappatag med fienden, »då önskade desse
hjältarne med hemlige tårar att vara i sine mödrars sköten».
Det har sagts, att hattpartiet kom till världen i riksrådet
De la Gardies salonger. Magnus Julius De la Gardie
var brorson till Magnus Gabriel. Hans ärvda sympatier
för Frankrike hade befästs under flere års krigstjänst i detta
land. Rik och förnäm, som han var, lämpade han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
