Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men krigsmakten drog förbi och blev borta, det
kom en frisk vind från sjön och tog med sig den
lukt av smuts och svett som den hade lämnat kvar,
och då Martin vände sig om, stod där bredvid
frukostbordet ett särskilt litet bord dukat åt honom,
och Maria hade klätt det med blommor och gröna
blad. Då skämdes han återigen och blev röd, men
han blev också mycket glad, ty mitt på bordet stod
en kaka, som hans mor hade bakat åt honom, och
en stor tallrik full med smultron, som Maria hade
plockat under ekarna, och en tjugufemöring från
pappa och ett paket med strumpor som mormor
hade stickat. Men av allt detta tyckte Martin mest
om tjugufemöringen. Ty han hade redan lärt sig
förstå att ett par strumpor, det är ett par strumpor
rätt och slätt, och en kaka är en kaka; men en
tjugufemöring, det är ett obestämt antal uppfyllda
önskningar i vilken riktning som helst inom en viss
gräns, och hur trång den gränsen var hade erfarenheten
ännu icke lärt honom.
Och Martin gick omkring och tackade alla och
smakade på kakan och smultronen och såg att
strumporna voro rödrandiga och vackra och gömde
tjugufemöringen väl i en tändsticksask, som han
hade till kassaskrin, och där det låg ett par gamla
kopparslantar förut och några små stenar, som han
hade letat ut i sanden och gömt, därför att de voro
så vackra.
Så blåste Brage vid Tyska Botten, och pappa
måste fara till staden; men Martin fick gå med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
