Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så lugnt, så darrar hon ändå. Furan i skogen
leker och sjunger under klara dagar, men
knappt blåser vinden upp, förr än hon börjar
knaka och stöna. Det är ingenting ännu
Men lyssna nu bara... Fast det är klent
bestäldt med min syn, är hörseln god. Det
börjar susa i ekens löf, och när eken rör på
sig, på skogsgläntan här framför... då blir det
storm.
På de ännu med glatt bark försedda unga
ekar, som stodo i en grupp framför oss,
skyddade af de höga tallarna omkring, svajade nu
verkligen de kraftfulla grenarna och åstadkommo
ett doft brus, hvilket mycket väl kunde skiljas
från furornas skarpare ljud.
— Hä! Hör du, pojke?, utbrast farfar med
ett barnsligt illparigt leende. Jag visste nog,
jag. Någon rörde vid eken där borta...
skogens herre kommer i natt, för att slå i
spillror... Fast nej — icke alldeles! Eken är
ett kraftigt träd, som icke en gång han rår
på...
— Hvilken han, farfar? Du säger ju själf,
att det är stormen, som sönderbryter...
Farfar nickade med ett listigt uttryck i sitt
ansigte.
— Hä! — jag har nog reda på det, jag...
Det sägs, att folk nu för tiden finnas, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
