Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
»Roman spår nog sannt, snart ha vi stormen
här», hvarvid han blef rasande, stötte bägarn
i marken och rullade med ögonen. Alla tystnade.
Endast Opanas blef icke rädd; han tog
banduran, som pan befalt, för att sjunga en visa;
men först stämde han den, och i det han från
sidan såg på pan, sade han till honom:
— Tänk då efter, nådige pan! Hvar har
man väl sett, att menniskor under natten i
mörka skogen jaga fågel, då till på köpet
stormen är i antågande?
En sådan djärf karl var han! De andra,
panens lifegna, buro fruktan förstås, men han
var en fri man af kosackblod. En gammal
kosack, bandurist från Ukraine, hade haft
honom med sig som liten gosse. Folket hade
gjort uppror någonstädes där borta i staden
Uman. På den gamle kosacken hade man
stungit ut ögonen och skurit af öronen samt i
sådant tillstånd släppt honom ut i världen. Han
gick då omkring i städer och byar och kom så
åt vår trakt jemte Opanas, som ledde honom.
Den gamle pan behöll honom hos sig, ty han
tyckte om bra visor. Så dog han, och Opanas
växte upp vid gården. Den nye pan tyckte
äfven om honom och kunde med tiden af
honom fördraga sådana ord, för hvilka en
annan hade fått släppa till sin hud tre gånger om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
