Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Lilliehöök, Johan - 4. Lilliehöök, Anders - 5. Lilliehöök, Bertil - 6. Lilliehöök, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilliehöök
591
Lilliehöök
överste för Viborgs reg. och
utnämndes sistn. år till generalmajor över
infanteriet i Livland. År 1636
kommenderades L. till armén i Tyskland och
var 1638—41 Banérs ställföreträdare
som guvernör i Hinterponimern och
kommendant i Stettin, där hans kloka
militära och administrativa åtgärder
vunno fältherrens och regeringens
fulla gillande. L. var 1639 befälhavare
för den styrka, som framryckte till
Banérs undsättning i Brandenburg,
och blev två år senare dennes
ställföreträdare och närmaste man vid
armén i Tyskland. Han behöll denna
post även under den nye fältherren
Lennart Torstenson, och samarbetet
mellan denne ocli L. var ända till
slutet utomordentligt gott. I mars 1642
utnämndes L. till general av
infanteriet samt till rikstygmästare men
hann aldrig göra sig gällande på sistn.
post, då tjänsten i fält tog alla hans
krafter i anspråk. I slaget vid Leipzig
i okt. 1642 ledde han sv. arméns
center och hade stor andel i segern men
stupade själv i slaget. Han var en
skicklig ämbetsman och en tapper
krigare. Han introducerades 1625 på
Riddarhuset samt blev 1634
häradshövding i Hammarkinds härad,
östergöt-land, och 1637 i Sundals härad,
Dalsland. — Gift 1628 med Christina
Sästehufvud, † 1629; 2) 1632 med
Ingeborg Bååt, † 1635; 3) 1637 med
Christina Ulfsparre af Broxvik. A. Åg.
4. Lilliehöök, Anders, friherre,
ämbetsman, f. 19 dec. 1635 i Riga, †
17 nov. 1685 i Stockholm. Son till
L. 3. — Emedan modern avled strax
efter L:s födelse och fadern var i
krigstjänst, uppfostrades L. hos
anförvanter. Redan 1643 kom han till
Uppsala univ., och lian företog
sedermera en lång utlandsresa. Vid sin
återkomst till Sverige blev lian 1657
kammarherre hos Karl X Gustav. Han
blev landsdomare i Skåne och assi-
Anders Lilliehöök. Målning (detalj) av obänd
konstnär.
stensråd vid skånska
generalguverne-mentet 1661, landshövding i östergötl.
län 1664, var e. o. envoyé i Polen
1666—67, e. o. ambassadör likaledes
i Polen 1674—80 och utnämndes 16S3
till president i tribunalet i Wismar,
vilket ämbete han dock ej tillträdde.
L:s främsta uppgift i Polen blev att
söka dess bistånd i kriget mot
Brandenburg. Med stor diplomatisk
skicklighet lyckades han 1677 åstadkomma
en förbundstraktat med Polens
konung, Johan Sobieski. Traktaten blev
emellertid av ringa värde. Under
vistelsen i Polen hade L. ett i
diplomatiska kretsar mycket uppmärksammat
mellanhavande med kurfursten
Fredrik Wilhelm av Brandenburg. Affären
bilades genom att Karl XI i en
brevväxling med kurfursten gav
ambassadören sitt stöd. På riksdagen 16S2
uppträdde L. till försvar för
ständernas makt över lagstiftningen och
ådrog sig därigenom konungens
missnöje. Händelsen gav anledning till den
synnerligen underdåniga skrivelse,
genom vilken ständerna i realiteten
av-hände sig det mesta av sitt inflytande
över lagstiftningen. Själv togs L. till
nåder, sedan han inlämnat en i
ödmjuka ordalag avfattad böneskrift.
L. var en skicklig ämbetsman,
"bemärkt för sin oförskräckthet" (F. F.
Carlson). — Gift 1) 1660 med
friherrinnan Marta Horn af Marienborg,
† 166S; 2) 1670 med friherrinnan
Maria Elisabet Bååt. W. L.
5. Lilliehöök, Carl Bertil,
sjöofficer, ämbetsman, f. 7 nov. 1809 på
Sällerhög i Asklanda skn, Älvsb. län,
† 3 mars 1890 i Gränna. Föräldrar:
kaptenen Anders Johan L. och
Charlotta Lovisa Stuart. — L. blev styrman
1824, underlöjtnant vid flottan 1828
och tjänstgjorde på nordamerikanska
handelsfartyg 1829—33. Åren 1835—
3S genomgick han Högre
artilleriläroverket på Marieberg. där han var
lärare i fysik 1839—46. Åren 1838—39
medföljde han den franska korvetten
La Recherclie på en vetenskaplig
expedition till n. Skandinavien och
Spetsbergen. Han var 1849—52
tygmästare i Karlskrona samt blev sistn.
år led. av Förvaltningen av
sjöärendena. Han befordrades 1S56 till
kommendörkapten och 1863 till
kommendör. Till sjöss tjänstgjorde han
bl. a. som chef pä fregatten Eugenie
1861. — Åren 1S64—75 var L.
lots-dir. Under hans ledning genomgick
fyrväsendet en kraftig utveckling: 26
fyrbyggnader uppfördes, 6 fyrskepp
anskaffades och 5
livräddningsstationer inrättades. Även lotsväsendet
utvecklades, och flera viktiga farleder
upptogos och utprickades, däribland
Flintrännan i Öresund. År 1872
genomdrev L. lotsverkets skiljande från För-
Bertil Lilliehöök.
vältningen av sjöärendena, varigenom
lotsverket fick en självständig styr.
under Sjöförsvarsdep. — L. blev i
egenskap av sakkunnig tagen i
anspråk för flera kommittéutredningar,
ss. 1858 för ordnande av den militära
hälsovården och 1861 för tidsenligt
ordnande av rikets sjöförsvar. Ilan
var led. av Krigshovrätten från 1854,
led. av styr. för Rikets ständers bank
från 1S58, led. av stadsfullmäktige i
Stockholm 1863—70, ordf. i styr. för
Teknologiska inst. 1863—71, v. ordf.
i Stockholms stads sundhetsnämnd
1868—69 samt juryman vid
världsutställningen i Wien 1873. I egenskap
av riksdagsman var L. 1853—54 led.
i konstitutions- och statsutskotten
samt 1S56—5S i statsutskottet. L.
invaldes i Örlogsmannasällskapet 1838,
i Krigsvet. akad. 1841 och i Vet. akad.
1844. L. utgav några smärre
vetenskapliga skrifter i meteorologi och
jordmagnetism, bl. a. "Några
upplysningar rörande isläggningen vid
Sveriges kuster vintern 1S70—71" (1872)
samt "Magnetiska observationer,
gjorda i Stockholm ocli Haparanda år
1845 och i Carlskrona år 1S46" (1883).
— Gift 1849 med Johanna Amalia
Charlotta Lembke. A. G.
6. Lilliehöök, Jolian (John)
Fredrik, arméofficer, f. 19 nov. 1834 på
Känsö i Styrsö skn, Göteb. län, † 20
aug. 191S i Stockholm. Föräldrar:
konteramiralen Johan L. och Maria
Fredrika af Funck. Brorson till L. 5.
— L. blev underlöjtnant vid
Västgöta-Dals reg. 1S52, gick 1858 i fransk
tjänst och deltog följ. år i fälttågen i
Italien och Österrike, varvid han
tilldelades Hederslegionen för sin
tapperhet vid Magenta, samt tjänstgjorde
under krigen i Nordafrika 1860 och
1S64. Han återinträdde i sv. tjänst ocli
blev kapten i armén 1865 och s. å.
adjutant hos Karl XV. År 1875
befordrades ban till major vid Närkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
