Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*.. o’*•. Ö* •..-oÖ*
Oktoberhimlens djupa och tonuna blå blev mera djupt
och mera tomt. Och i väster skiftade den i ett rött, som
tycktes smutsigt av dimma och sot.
Martin ritade figurer med fingret på rutan, som började
imma sig.
Ӏr det jul snart, mormor?5*
”Å, det dröjer, barn...”
Martin stod länge med näsan tryckt mot rutan och stirrade
på himmelen, en tungsint skymningshimmel med blekrött
mellan gråa moln.
V.
Men då lampan var tänd och man satt kring det runda
bordet, var och en med sitt arbete, sin bok eller sin tidning,
då gick Martin bort och satte sig i en vrå. Ty han hade plötsligt
blivit sorgsen, utan att han visste varför. Där satt han i
mörkret och stirrade in i den rundel av gult ljus, inom vilken
de andra sutto tillsammans och arbetade eller pratade, och
kände sig utanför och övergiven och glömd.
Och det hjälpte icke, att Maria letade fram en gammal
årgång av ”När och Fjärran” för att visa honom Garibaldi och
kriget i Polen och kejsar Napoleon med spetsiga mustascher;
han hade sett det alltsamman, många gånger. Det hjälpte
icke heller att hon gav honom ett stycke papper och lärde
honom att vika saltkar, kråka och två båtar i lås; ty Martin
längtade blott, utan att veta det, efter att någon skulle säga
eller göra något, som kunde komma honom att gråta. Därför
satt han butter och tyst och lyssnade till regnet, som piskade
mot rutan; ty det hade börjat regna på nytt, och blåsten
skakade fönsterglaset.
”Ja,” hörde han plötsligt fadern säga till modern, ”du
har kanske rätt i att vi borde försöka sälja pianot och köpa
ett pianino i stället, på avbetalning. Det håller ju inte
stamning i fjorton dar; och ett pianino är också en vackrare möbel.”
Martin spratt till vid orden: sälja pianot. Han visste
icke riktigt vad ett pianino var, men han trodde icke att det
kunde vara ett riktigt piano: han föreställde sig snarare
någonting med en vev. Och han trodde icke, att något annat in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
