Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stolpe reste sig stånkande ur sängen.
— Ja, en sa la glo på gusslånet, då, ätter som dä likar
sej te kalas.
— Steck inte dit klorna förrän dä bler ljus, för då får
du mek å leka mä, varnade Grejsen. Nää du, Stolpafaen,
Regenta sa räkna, innan du ger dej opp i maten. Sett logn, sa ja!
Regenta klev in.
— Si ja feck löven å ta rätt på ljusastaken också, si!
Va ä I oppe ätter, Stolpe? I har la inte vatt framme ve bordet?
Si nu ble dä ljust — å s’ocke ljus, köpeljus ä dä, ja, en har
då allri sitt maken, den frua, den frua, ja säjer då dä! Har
I vet å tacka nu, era stackare? Ja, ja får la tacka då för mej
å di andra. Gu ska löna hasskapet på den yttersta dagen i
evihet amen, skulle inte sånt hasskap få sitta på nådatronen
i hans rike, så kommer la ingen in i saliheta, d’ä ljug dä!
— Ja tack, söta snälla! Hälsa å tacka så möe! Ja tack,
då! ljödo några röster i korus.
Men Biinningen tilläde: — Vell inte Albet ha ett guss
ord mä säj på vägen?
Regenta for ut: — Äsch, tösst mä dej, Johan Petter!
Han vell läsa, stackarn–––Men Albet får la gå nu, innan
dä bler ner mörkt.
— Å, ja ä inte mörkrädd! Läs du, Johan Petter!
Jag visste att Blinningen blev ledsen, om han inte fick
läsa för varje främmande som hade något ärende i fattigstugan.
— Sir I dä, Regenta, atte han vell! triumferade
Blinningen och grävde fram sin bok bakom huvuddynan. Han
började fingra på första sidan och stavade i klagande tonfall:
Den blindes Tidsförsonare.
Stockholm, tryckt hos L. J. Hjerta, 1842. Stormäktigsta
Allranådigsta Drottning! Detta första i Swerige werkställda
försök att medelst tryckta upphöjda bokstäfver bereda Blinda
tillfälle att sjelfwa lära sig känna och läsa sitt modersmål,
nedlägges i underdånighet inför de Blindes och Döfstummes
höga Beskyddarinna. Det nådiga hägn och Moderliga beskydd,
hwarmed Eders Kongl. Majestät alltid täckts omfatta dessa
wanlottade med-christna, inger mig den ljufwa förhoppning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
