Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åkrarna och svävar av och an där i höjden. Och Vessmans
vågor gnola allt högre — och Suckarnas tunga ackord och
mjuka tongångar fylla stillheten med harpklang, och den varma
stämman ropar — sjunker — dör bort —
”Tag dem, i evighet, till sist!
Vårt liv ett vindkast är som hastar.
Det skakar i ditt träd en kvist
och blommorna i stoftet kastar ...”
Och bruset nalkas än mer. Nu dånar det runtom, nu
kramar det vår kyrka i sin starka, skälvande famn, och Vessmans
vågor sjunga högt och vältra sig mot stränderna, och ur pianot
kommer Griegs Efteraarsstorm tumlande, mäktig och vild —
”Hvor blev du af, du milde Sol?
Stormen har tagit din Kongestol!
Blegnet er hver en Kosensblomme,
Somren er omme — Somren er omme — —
Alt blev plyndret en Efteraarsnat,
nu holder Vintren sit Indtog brat — —
Men lad Vintren kun være streng og haard,
der kommer engang saa lys en Vaar! — —
Det ved hvert eneste lille Skud:
engang raaber Solen ’spring ud, spring ud!’ —
Eia, hvor blier det sødt at se —
eia, hvor blier det sødt at se
den første Blomst i den sidste Sne!” — —
Våra gäster ha farit.
Vi äro ensamma — jag och min kära.
Vi sitta och se in i brasan, nu en gniströd glödhög, ur
vilken stundom en klarblå låga slår upp, för att ögonblicket
därpå blekna och slockna.
Vi känna mörka, molntunga tider stunda. Stormiga nätter,
kalla grådisiga regndagar.
Men vi hysa ingen fruktan, vi bära ingen sorg.
Vi älska stormen som med ena handen sopar bort allt
gammalt vissnat och förtorkat och samtidigt med den andra
strör nya frön över all jorden, hoptals, milliontals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
