Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■■■■ ■ ■— II ■■ — III. ........ I •*>
Anna Lenah Elgström
av kökskorridorens mörker. Ute i köket sken solen och
snarkade ännu Moppe. Hon kastade en granskande blick över
brickan: — Torra skorpor som vanligt, inte ens ett
wienerbröd kunde en stackare få som en liten uppmuntran!
*
Fröken Jansson var sådan att, ehuru hon ofta beklagade
sig över sitt ensliga och ändamålslösa liv, vars största
händelser voro kvartalsdagarna och söndagsmiddagarna, ehuru
hon ofta nog grät över sina garner och lidelsefullt önskade sig
till och med döden som en liten omväxling, så tålde hon dock
inte att bli beklagad.
Hennes gifta syster, en liten fetlagd, självförnöjd varelse,
bodde med sin man endast ett par kvarter från hennes
pensionat. Och eftersom dessa två utgjorde nästan hela hennes
umgänge kunde det ibland hända henne att längta efter att
oftare få gå och hälsa på dem, få känna den lugna ombonade
trevnaden i deras hem, höra sin lilla systerdotters kvittrande
joller, sin systers ivriga bråkiga röst — hur upptagen och
oumbärlig var inte den lyckliga varelsen — och svågerns tröga,
myndiga tal, som var så orubbligt lugnt och tryggt att hon
inte ens kunde tänka sig att han visste av att det existerade
något sådant som hjälplös oro och övergivenhet i detta liv,
vilket för honom var så enkelt och fyrkantigt trevligt.
Men hon behärskade sin längtan, ty det fick inte på några
villkor se ut som om hon vore mycket angelägen och inte hade
någon annan att gå till. När hon blev bjuden dit, dolde hon
därför sin hemliga glädje och låtsades högdraget tänka efter
–––-Vänta —kära du, det skulle nog vara roligt — men
låt mig se — — — är det inte just den dagen jag är bjuden
till direktör Francons — det skulle verkligen vara otur!
Eller också: Om det bara inte vore den kvällen som fru
Lagerberg bett mig följa med på Dramaten, o. s. v.
— Bevars väl, så upptagen du är, sade systern litet
syrligt. Och fröken Jansson, som nu kände sig lugn för att ingen
misstänkte henne för att vara ensam och utan vänner, brukade
därpå plötsligt upptäcka, att det i alla fall inte var den dagen.
På detta sätt hade hon så småningom lyckats skaffa sig
34:0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0340.html
