- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
6

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §2. Den germaniska bosättningen. Det svenska statsområdet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 Från äldsta tider till midten af 1200-talet.
invandringen behandlat densamma.! Han har med mycken
skärpa uppträdt mot teorien om svear och götar såsom
skilda »stammar och framställer bygderna i Svealand,
äfven de i Uppland, såsom götarnes kolonier, ehuru seder¬
mera det uppländska nybygget blef rikets både religiösa
och politiska medelpunkt.
Man kan ej säga, att dessa spörsmål ännu funnit
någon afgörande eller fullt öfvertygande lösning. En sådan
försvåras i hög grad genom frånvaron af så godt som alla
historiska källor i egentlig mening för dessa aflägsna tider.
Afven om Skandinavien, liksom de södra östersjöländerna,
redan under stenåldern haft germanisk befolkning,? måste
emellertid i alla fall omflyttningar inom detta stora om¬
råde under tidernas lopp ägt rum; de gamla germanerna
voro som bekant ofta på rörlig fot. Häri ligger således
ej något hinder för antagandet af en särskild invandring
till Svealand, hvilken naturligtvis ej behöfver tänkas ha
varit synnerligt stor; det var ju ofta rätt små folk eller
fragment af ett folk, som satte sig i rörelse. Det må
visserligen vara oegentligt att tala om svear och götar som
tvenne »stammar,, men de förra behöfva icke därför nöd¬
vändigt vara kolonister från de senare, äfven om det olika
namnet i och för sig ej lägger hinder i vägen därför. De
kunna ha varit två befryndade folk inom samma germaniska
folkgrupp,? och hvarför skulle ej svearne då kunnat komma
på sin egen väg? Det är tänkbart, att kolonisationen från
Götaland kunnat likasom springa öfver Södermanland för
att taga fäste i Uppland, som åtminstone i historisk tid
betraktades som ett centrum i förhållande till landskapen
rundt omkring, och det må ej förklaras omöjligt, att en
!’>»Den s. k. striden mellan svear och götar, dess karakter
och verkliga orsaker», Hist. Tidskr. 1884.
* Jfr Miillenhoffs Asikt, att germanerna kommit till Oders och
Elbes områden nedanför bergstrakten icke senare än italikerna och
grekerna till Italien och Grekland, anf. hos Brunner, Deutsche
Rechtsgeschichte I, s. 27.
3 Man delar de germaniska folken i tvenne stora hufvudgrupper:
den västgermaniska eller tyska och den östgermaniska eller gotiska,
hvilken senare omfattade de skandinaviska och de gotisk-vandaliska
folken, bland dem äfven herulerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free