Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §6. Konungadömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 6. Konungadömet. 31
Från hvilken tid åter rättsförhållandet mellan konung och
folk genom eder bekräftades, känner man icke.
Så väl romerska som isländska författare uppgifva, att Svenska rikets
det en gång funnits ett flertal konungar och konungariken bildande.
(folk- eller fylkeskonungar, fylken) i Sverige. Prokopius,
för så vidt hans skildring gäller Sverige ensamt, talar om
tretton stammar i Tule med deras konungar och likaledes
om dessa konungaiitters talrikhet och ryktbarhet. Bland de
manga fylkeskungarne höjde sig uppenbarligen uppsala¬
kungarne i anseende, och det skall omsider ha lyckats en af
dem att underlägga sig de flesta smårikena genom att, såsom
det uppgifves, förgöra dessas konungar. Uppsalakungarne
blefvo härigenom öfverkonungar, och det blef Upplands
folkland, som, när konungaval inträffade, hade att utöfya
valritten.! Det skedde förmodligen redan under hedna¬
tiden på den vid gränsen mellan Tiunda- och Attundaland
belägna Mora äng, där den nyvalde upplyftes på en sten.
Tydligen ha uppsalakungarne länge varit öfver norden
berömda, ha tillhört en af dessa frejdade ätter, vid hvilka
germanerna fäste så stor vikt — något, som enligt min
mening styrker antagandet af en särskild invandring. Deras
höga anseende torde ock haft ett stöd i det öfver hela norden
ryktbara gudahus, hvars högste vårdare eller ägare de voro,
där hvart nionde år en för alla Sveriges land gemensam
fest hölls och dit »folk och konungar» skickade gåfvor
(Ad. Br. IV, 27). Att på grund häraf i dem se ett slags
prästkonungar, öfverkonungar utan eget territorium öfver
ett antal underkonungar, synes emellertid lika öfverflödigt
! Att konungaval, genom ättens utslocknande, mer än en gång
kunnat inträffa under århundradena före Olof Skötkonung är, att
döma både af Sveriges senare och af andra folks historia, mycket an¬
tagligt. Uppgiften om Olofs förfäder i tio led torde ej föra oss mer
än högst 300 år tillbaka. Kjellén erkänner ej denna uppsvearnes
valrätt (anf. arb. s. 74), men jag kan ej godkänna hans tolkning af de
afgörande texterna. Däraf att västgötarne bestridde densamma följer
icke, att svearne icke faktiskt utöfvade en sådan. Viktigare än Snorres
berättelse synas mig i öfrigt Saxos ord med anledning af ett par år¬
hundraden senare tilldragelser. Därom längre fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
