Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §9. Rättskipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edgärdsmän.
Nämnden.
46 Från äldsta tider till midten af 1200-talet.
handling. Från början deltog hela tingsmenigheten i do¬
mens fällande, sannolikt genom att bekräfta det förslag,
som ordföranden eller på hans uppmaning någon af de
närvarande gjorde. Om detta menighetens deltagande i
domen vittna götalagarna, liksom de äldsta urkunderna.!
Såsom bevisningsmedel användes ed, vittnen samt guds¬
dom (särskildt järnbörd).? - Själfva rätregångsförfarandet
var mycket omständligt? och utmärkte sig för den strängaste
formalism; en försummelse i den vägen medförde pro¬
cessens förlust. Denna senare utvecklades parterna emellan
(den var »ackusatorisk») under minsta möjliga ingripande
af domaren, dels på tinget dels utom tinget, och härvid
spelade edsgärdsmännen såsom bevisningsmedel den vikti¬
gaste rollen. De anskaffades af parterna själfva i väx¬
lande antal efter målens beskaffenhet, ursprungligen bland
deras fränder, och skulle besvirja deras ed (ojuramentum
credulitatis»).
Af senare ursprung var ndmnden,* som dock redan är
känd af den äldre VGL.; den hade att »sanning leta» på
grund af egen kännedom eller förebragt bevisning och
kunde både värja och fälla, under det att edgärdsmännens
uppgift blott var att värja och sålunda allt berodde på
huruvida de brusto i eden eller icke. Nämnden var så¬
! Exempel hos Lehmann, Der Königsfriede, sid. 12 not. 3.
2 Om gudsdomarnas ursprung och karakter äro åsikterna af¬
vikande. Jfr Brunner, anf. arb. s. 182, v. Amira i Grundriss der
germ. ’ Philologie II, 2, s. 197.
3 Jfr Odberg, Om den sv. kon. domsrätt I, s. 30.
+ Om nämndens ursprung äro åsikterna delade. Enligt några
författare, såsom Schlyter, den danske rattslarde Larsen (Saml.
skrifter I, 1. s. 70—96) och Hjärne (ofvan anf. arb.), är det att söka
i edgärdsmannainstitutionen; enl. Maurer i grannelagsvittnena. Den
senare anser, att nämnden själfständigt utvecklats hos flera nordger¬
maniska folk, genom nordmännen förts till Normandie och af nor¬
manderna till England, där juryn ur densamma framgått. Häremot
har Brunner (Die Entstehung der Schwurgerichte) sökt visa, att
den normandisk-engelska juryn har sitt upphof i inkvisitionsför¬
farandet vid den frankiska hofrätten och således icke är af skandi¬
naviskt ursprung. Enligt v. Amira (Grundriss der germ. Philologie
II, 2, 8. 198) skulle nämnden (juryn) ha uppkommit på tre olika
ställen: vid den frankiska hofrätten, vid den danska hofrätten och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
