Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §14. Landslagens konungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
svenska folkets ombud, nämligen då han blef vald. Krö¬
Konungs af-.
sättning.
Konungaeden.
nikorna veta omtala ännu ett tillfälle, då konung stämdes
dit: när folket ville ställa honom till svars för hans regering
eller fråga var om att afsätta"j honom. Olaus Petri vet
sålunda att berätta, huru Valdemar vid Mora sten »veder¬
sade rikety). Om Magnus Eriksson berättas,! huru han
vid Mora sten blef högtidligen afsatt och skild ifrån riket
efter uppläsning af en mängd anklagelsepunkter, och
enligt Rimkr. (liksom Ericus Olai) stämdes Erik af Pom¬
mern 1438 inom 12 veckor till Mora sten att där stå sina
undersåtar till svars. I den anförda skriften om k. Albrekt
åberopas till och med Sveriges lagbok för ett dylikt tillväga¬
gående. I nu bevarade handskrifter af densamma före¬
kommer, som bekant, ingenting därom, och det har säker¬
ligen icke förekommit i någon; att man vid Magnus
Erikssons afsättning sökte gifva laga former åt ett olag¬
ligt tillvägagående är sannolikt, men att föreställningen
om det befogade häruti eller om konungens ansvar varit
allmän, visa de anförda exemplen, och den har fått ett så
bindande uttryck som möjligt i ärkebiskop Olofs nyss an¬
förda ord.
Konungens och folkets eder. Konungen lofvade enligt
VGL. pa landstinget under sin eriksgata »att ej bryta rätt
lag i vart land», och han skulle enligt UL. i hvar lag¬
saga »lag gifva och frid svärja»? liksom mottaga folkets
trohetseder. Utan tvifvel ha dessa eder ursprungligen
varit tämligen knapphändiga. Omständigheter af olika
slag gjorde det önskvärdt att få konungaedens innehåll
närmare bestämdt; särskildt torde den godtyckliga be¬
skattning, hvartill konungarne gjorde sig skyldiga alltifrån
Magnus Ladulås” tid och som under k. Birgers dagar upp¬
nått en oroväckande höjd, härvid utöfvat inverkan, och
så förbereddes landslagens formulering af densamma:? ett
! Libellus Magnipolensis, SRS. III, 1, s. 195.
? Jfr UL. KgB. 4: »pessin mal eru kununx epséri, fa han
takes skal, ok aldre héxtu herrene i Sveriki.>
> Den yngre red. af SdL. (addit. till SdL.) innehåller en dylik
förberedande redaktion, som i mycket éfverensstimmer med MELL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
