Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §46. Riksdagar och möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 46. Riksdagar och méten. 379
De ofrälse stånden hade sålunda sina kommittenter i
landsorten och befullmäktigades af dem, hvarpå fullmak¬
terna granskades i det k. kansliet. Åsikterna om om¬
budens förhållande till kommittenterna voro länge vack¬
lande och stadgades endast i samma mån, som riksdagen
vann insteg i det allmänna medvetandet. Ännu 1614 hade
prästerskapet velat förbehålla de hemmavarandes rätt (så
äfven 1660), borgerskapet gjorde detsamma 1627; ännu
1664 förklarade sig bönderna ej kunna uttala sig om en
eventuell hjiilp i anseende till sina »hemmavarande med¬
bröder» och hänvisade till underhandlingar i länen. Rege¬
ringen åter genomdref så småningom den motsatta åsikten
och blef sålunda äfven i detta hänseende bestämmande för
riksdagens utveckling.!
Förhållandet mellan stånden är i det föregående redan
berördt. Efter det endräktiga uppträdandet 1611 dröjde
det icke mer än ett par årtionden, innan riksdagen bör¬
jade förete inbördes tvedräktiga lemmar. Hvad som förut
är nämndt i fråga om privilegiestriden behöfver här ej
upprepas. Däremot torde med ett par ord böra beröras
en tvistepunkt, som icke fick någon lösning under denna
tid, den nämligen om förutsättningarna för ett riksdags¬
beslut, eller frågan, huruvida adeln kunde öfverröstas af
de tre lägre stånden. Den drogs fram på riksdagen 1664
och ledde till märkliga uttalanden, men man endast kring¬
gick, icke löste svårigheten.? I själfva verket kunde adelns
yrkande hafva skäl för sig, icke på grund af de motiv,
som anfördes, eller att den jämte rådet och krigsbefälet
representerade >»trenne vota», utan på grund af dess eko¬
nomiska och sociala ställning. Den inre motsägelsen i att
prästerskapets ämbetsmannakår skulle bilda en fjärdedel
af riksdagen, liksom svagheten i borgerskapets ställning,
kunde icke fördöljas, och det är svårt att inse, att icke de
tre lägre stånden förenade kunnat bilda en tillräcklig mot¬
vikt mot adeln, men en sådan omorganisation var 1600¬
‘Om de eröfrade provinsernas representation vid svenska riks¬
dagen, se $ 28.
? Adlersparre, Hist. Saml. III, Tham, Bidr. till sv. riksd. etc.
hist. II, s. 378.
De ofrälse
standens
Sullmakter.
Förhållandet
mellan stånden
vid riks¬
dagarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
