Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §54. Rikets ständer 1718—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
den utrikes politiken, och sekreta utskottets åtgöranden
godkändes sedan helt enkelt i riksdagsbeslutet. De båda
riksdagarna 1740 och 1746 visade systemet i sin fulla ut¬
veckling. Sekreta utskottet behandlade ärendena genoni
ett ännu sekretare utskott, ett s. k. »sekretissimuni,
oberoende af konung och råd och tillsatt utan ståndens
hörande.
Ständerna och Ständerna och rättskipningen. Föreskrifterna, att stän¬
rättskipningen. derna skulle vid riksdag efterse, huru lag och rätt vid
justitierevisionen blifvit skipade, samt att man hos dem
kunde besvära sig i mål, som ej annorstädes stode att
rättas (RO. $ 13), ledde därhän, att de äfven upptogo be¬
svär öfver justitierevisionens domar. Efter att i början
hafva afvisat sådana mål eller endast mycket försiktigt
befattat sig med dem vande sig ständerna äfven vid denna
maktutöfning och funno sig föranlåtna att i 1734 års riks¬
dagsbeslut med afseende därpå införa vissa föreskrifter.
Följande riksdag blef deras öfverhöghet i fråga om rätt¬
skipningen fullständigt erkänd och utöfningen reglerad
genom en k. förordning ””/,, 1738 (jfr äfven riksdagsbesl.
1747). Förslag uppgjordes visserligen att för detta ända¬
mål tillsätta ett justitieutskott, som skulle äga att fälla
dom utan hänskjutning till stånden, men dessa ansågo be¬
tänkligt att lämna någon del af »högsta väldet» ifrån sig
och fortforo att afgöra målen efter utlåtande af justitie¬
deputationen.’ Äfven denna deras rätt sökte man längre
\ fram motivera men kom, när man ej höll sig enbart vid
teorien om ständerna såsom högste maktägande, lätt in på
känsloområdet. När en medborgare genom regeringens
åtgärd blir lidande, kan det ju ej rättas utan hos ständer,
förklarade Frietzeky 1769, men med rättas måste förstås
upprättas. Alltså är det ständerna förbehållet att själfva
döma i justitiemal, ty »högsta domstolen måste alltid resi¬
dera hos högsta makten» Vi tåla ej att vara trälar, lät
det mera demagogiskt i Pechlins mun, att med bundna
händer se en medbroders olycka; därför ha vi förbehållit
! Jfr Stavenow, Ett förslag från frihetstiden om inrättande af
en särskild högsta domstol, Hist. Tidskr. 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
