Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Fru Brita på Storö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 GÖTISKA RUMMEN
- När kom du på de åsikterna, mor? Du
som...
- Nu, svarade modren. Nu, när jag på er
studerat det fria förhållandet; och när jag hört era
stormar och ert gräl, har jag funnit att det fria är
lika galet som det bundna. Det är således bosch
att skylla på lagen och jag visste det nästan förut,
då jag sett halldamer och deras hållare vara lika
olyckliga som äkta folk, och, märk väl, haft lika
svårt att skiljas, fastän de varit fria. Det är icke
äktenskapets fel, utan det ligger i sakens natur;
kärleken är strid på liv och död, och ur stridiga
krafter skall födas ett nytt kraftigt liv, med
rättigheter på livet, och dessa rättigheter bevakas av staten
och kyrkan tillsvidare, vilka äro alla sina barns
förmyndare. Nu går ni och tar ut lysning; mat och
husrum får ni av mig, men inga pangar.
- Men eden, den falska eden?
- Den tar staten på sig; för resten finns det
skilsmässa, som löser en från sin ed.
Samtalet var avslutat, och man skildes för att
först råkas vid aftonbordet.
De unga sutto på Esters rum och voro
allvarliga.
- Vi måste viga oss, sade greven, ty eljes är
mitt anseende förlorat, och jag kan icke akta mig
själv.
- Låt gå för vigseln, svarade Ester, men vi
flytta aldrig tillsammans, ty då bli vi fiender, det
känner jag på mig. Lagbunden frihet! det är jag
med om, men icke lagbundet tvång.
- Väl! Men trohet, så länge bandet varar,
vid-fogade greven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
