- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
39

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TREDJE KAPITLET 39

kanske mest utmärkande fisk. Välbyggd och stadig,
men ännu något klumpig som en kosterbåt, bär han
Östersjöns egendomliga blågröna färg och nordiskt
lynne; lite filosof och lite sjörövare; en sällskaplig
enstöring, en ytlig, som gärna söker djupen och
stundom når dem, en lättjefull, excentrisk, som långa
stunder står och stirrar på strandstenarne, tills han
vaknar och skjuter fram som en pil, tyrann mot sina
egna, men snart tam, återvänder gärna till samma
plats och hyser sju inälvsmaskar.

Och så havets örn, Östersjöfiskarnes konung, den
smäckert byggda kuttertacklade gäddan, som älskar
solen och, som den starkaste, icke behöver sky de
ljusa färgerna, som står med näsan i vattenytan och
sover med solen i ögonen, drömmande om
blomster-ängarne och björkhagarne därovan, dit han aldrig
kan komma, om den tunna blå kupan, som välver
sig över hans våta värld, där han skulle kvävas och
där fåglarne dock simma så lätt med sina håriga
bröstfenor.

Båten hade kommit in ibland isflottarne, och över
tångparkerna på botten tågade isflakens skuggor som
strömoln. Intendenten, som sökt i flera timmar, men
ej funnit vad han ville, lyfte nu kikaren ur vattnet,
torkade den och lade den ifrån sig.

Därpå föll han ner på akterbetten, höll handen
för ögonen, såsom om han ville vila dem från intryck,
och tycktes försjunken i sömn några minuter,
varefter han gav lotsen ett tecken att rö vidare.

Intendenten, som hela förmiddagen haft sin
uppmärksamhet på djupet, tycktes nu först varsebliva
den storartade tavla, som utrullade sig på havsytan.
Ultramarinblått bredde sig vattensegmentet framför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free