- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
97

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KKMTE KAPITLET ()7

kunde ju i så fall vara att vinna hopens sympati, att
bli omtyckt, populär, få handtryckningar, och hopen
spelade här samma roll som publiken i balsalongen,
de promenerande på gatan eller torget. Och hon hade
narrat honom genom kroppslig beröring, oskyldigt
måhända, beräknat möjligen, sannolikt hälften av
var, att begå en dålig handling, varför hon blev
dyrkad.

Men nu måste han vinna henne och därför stoppa
i säcken alla sina reflexioner över förhållandet, och
han insåg i ett ögonblick, att han genom detta medium
kunde fortplanta sina idéer och planer ner till hopen,
genom denna ledning röra massorna, påtvinga dem
sina välgärningar, göra dem till sina vasaller, att han
kunde sedan sitta och le som en Gud åt deras dårskap,
när de trodde sig ha skapat sin egen lycka själva och
endast gingo dräktiga med hans tankar, hans planer,
åto draven från hans storbrygd, vars starka
maltdryck de aldrig skulle få till sina läppar. Ty vad
brydde han sig om huruvida dessa ödeskär underhöllo
en halvsvältande, obehövlig folkstock eller ej; vad
medlidande kunde han hysa med sina naturliga fiender,
som representerade den orörliga massa, vilken legat
kvävande på hans liv, hindrat hans växt och som
själva saknade varje spår av medlidande med varandra,
som med vilddjurshat förföljde sina välgörare, vilka
endast hämnades med nya välgärningar!

Det skulle bli hans stora, starka njutning att
sitta obemärkt, ansedd som en dåre och leda dessa
människors öden, under det att de trodde sig ha
kuvat honom, avskurit hans förbindellser, bundit hans
händer. Han skulle slå dem med blindhet, förvända

7. ..... Strindberg, I havsbandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free