- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
161

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NIONDE KAPITLET 161

likasom sin egen atmosfär omkring sig, svävande fram
ensam som på en annan himlakropp i ett medium,
som ej var luft utan vattenångor, behagligare och
mera läskande att inandas än den torkande luften
med dess onödiga sjuttionio procent kväve, vilka
blivit kvar utan synligt ändamål, då jordmaterien
ordnade sig ur gasernas kaos.

Det var icke någon mörk, rökfärgad dimma utan
en ljus, liksom nykokat silver, genom vilken solljuset
siktades. Varm som vadd lade den sig helande
omkring hans trötta jag, skyddade för stötar och tryck.
Han njöt en stund av denna sinnenas vakna vila utan
ljud, utan färg, utan lukt, och han kände, huru hans
pinade huvud svalkades av denna trygghet att icke
bli berört av andras. Han var säker att icke bli
frågad, behövde icke svara, icke tala. Apparaten stod
stilla ett ögonblick, sedan alla ledningar blivit avbrutna,
och så började han åter tänka, redigt, ordnat, över
allt vad han upplevat. Men det han nyss genomgått
var så underordnat, så smått, att han först måste låta
de sista tidernas marvatten rinna av, innan det kom
friskt.

I fjärran hörde han ljudbojen ropa med många
minuters mellanrum, och efter ljudet styrde han sin
kurs rätt in i töcknet.

Så blev det tyst igen, och endast båtens plask
förut och kölvattnets porlande akterut gav honom
förnimmelsen av, att han rördes framåt. Men straxt
därpå hörde han en havstrut skrika ini töcknet, och
i detsamma tyckte han sig höra skvalpet och suset
om en båtför såsom akterut, och när han hojtade
för att undgå faran, fick han intet svar, utan upp-

11. - Strindberg, l havsbandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:33:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/havsband/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free