Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Tredje kapitlet. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rodd kutiga ryggar; där är Aspön med sitt
kämpaskägg, huvudet högre än de andra och med djupa,
sorgsna blickar från ensamheten ute i havsbandet,
från sorger utan namn och utan klagan; där är
Fjällångarn, kantig och kringvriden ett halvslag som
en martall ute på sista kobben; Fiversätraön, mager,
utblåst, livlig och torr som ett kaffeskinn;
Kvarnöarne, båtbyggare med rykte; Långviksskärarne, de
första skälskyttarne, Arnöbonden med sina pojkar. Och
omkring dem, mellan dem tassade flickorna i
lintygsärmarne, med bröstdukar över barmen, klädda i ljusa
bomullsklädningar och med schaletter på huvet;
härvarne, nymålade i regnbågsfärger, hade de
medfört själva, och de sågo mera ut som om de gingo
till fest än till arbete. Gubbarne klappade dem med
fingerknogarne i livet och sade förtroligheter, men
pojkarne höllo sig så tidigt på morgonen på avstånd,
avvaktande kvällen med dess skymning, dans och
musik för att leka älskogslekar. Solen hade varit
uppe en kvarts timme, men ännu ej hunnit över
tallbackens toppar för att slicka daggen ur gräset; viken
låg spegelblänk infattad i den nu blekgrönskande
vassen, där de nykläckta andungarne hördes pipa
mellan de gamla ändernas snatter; trutarne fiskade
löjor därnere, seglande, stora, vingbreda, snövita som
kyrkans gipsänglar; i källareken hade skatorna
vaknat och skvallrade och schattrade om de många
skjortärmarne de sett nere på stugbacken; göken guckade i
hagen, brånande, rasande som om begärens tid vore
på slutet, när han skulle få se första hösåten;
kornknarren arpade och snarpade nere i rågåkern; men på
backen sprang rackan och fägnade gamla bekanta,
och skjortärmar och lintygsremsor blänkte i solskenet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
