Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Tredje kapitlet. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträckte sig över kaffebordet, där koppar och fat, glas
och kannor skramlade under det trakteringen pågick.
Gusten, eljes blyg, hade tagit värdskapet, och
kännande sig trygg bland dessa sin fars gamla
vänner, satte han Carlsson åt sidan, skötande
brännvinsflaskan själv. Men denne hade redan anvärvat
bekantskaper på sin bjudningsresa, gjorde sig
hemmastadd som en äldre anhörig eller gäst och lät krusa
sig. Med tio års försprång för Gusten och med ett
utvuxet, manligt yttre hade han lätt att trycka ner
denne, som ändå aldrig kunde bli annat än pojken
inför de män, som varit dus med hans far.
Emellertid var kaffet drucket, solen steg, och
veteranerna satte sig i rörelse neråt storängen med
liarne på axeln, följda av de unge och flickskaran.
Gräset stod högt till låret och var tjockt som
en fäll, så att Carlsson måste redogöra för den nya
ängskötseln; hur han låtit röja ur löv och
fjorårsgräs, jämna ut mullvadshögarne, så i frostfläckarne
och vattna över med gödselsaften. Därpå anordnade
han som en kapten sin trupp, gav hedersplatserna
åt de gamla och förmögna och gick själv aldra sist,
så att han ändå icke kom bort i hopen. Och så
gick slaget fram: två dussin vita skjortärmar i en kil
som höstflyttande svanor, med liarne häl i häl, och
efter i spridd ordning, som en flock fisktärnor,
nyckfullt kastande, slängande, men ändock hållande
tillsammans, kommo flickorna med sina härvar, var och
en följande sin slåtterkarl.
Det susade om liarne och det daggiga gräset föll
i knippor; och sida vid sida lågo alla sommarens
blommor, som vågat sig ur skogen och hagen:
prästkragar och gökmat, tjärblomster och horletta, Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
