- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
62

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Tredje kapitlet. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sänghalm, hundloka, ängsnejlikor, pukvete, musärter,
pestilensrot, väpling och alla ängarnes gräs och
halvgräs; och det doftade sött som honung och kryddor,
och bien och humlor flydde i svärmar för den
mördande skaran, mullvadarne kröpö ner i jordens
innanmäten, när de hörde hur det brakade i deras
bräckliga tak; snoken kilade skrämd ner i diket och
slank in i ett hål som en skotända; men högt upp
över slagfältet svängde sig ett par piplärkor, vars
bo blivit trampat av ett klackjärn; och i eftertruppen
trippade stararne plockande och pickande allehanda
kräk, som kommit i det brännande solskenet.

Första slaget var uttaget ända ut i åkerrenen
och nu stannade kämparne, stödda på sina lieskaft,
betraktande förödelsens verk, som de lämnat bakom
sig, torkande svetten ur mössremmarne, och
inläggande en ny snusvalk ur mässingsdosorna, medan
flickorna skyndade sig komma upp i frontlinjen.

Och så gick det löst igen, ut i det gröna
blomsterhavet, som nu går i vattrade böljor av den växande
morgonbrisen och än visar brokiga lysande färger,
när blommornas styvare stjälkar och huven sticka
upp genom det mjuka tåtelgräsets vågor, som böja
sig undan för kåren, än breder sig jämn grön som
en sjö i stiltje.

Det är fest i luften och tävlan i arbetet, så att
man heldre skulle stupa i solskottet än ställa lien
ifrån sig. Carlsson har fått professorns Ida till sin
räfserska, och som han går sist i slaget, kan han
utan att blottställa vådorna, och på skryt, vända sig
om för att kasta ett ord åt henne; men Norman
har han under sträng bevakning snett framför sig,
och så snart denne försöker slänga en betagen blick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free