Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Tredje kapitlet. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och uppståndelse bland karlarne, men flickorna se
lagom bedrövade ut.
– Vem ska nu ta opp åt mig, när jag ingen
flicka har mera? utbrister Carlsson med låtsad
förtvivlan, som skall dölja den verkliga harmen.
– Det får väl moster göra då? svarar Rundqvist,
som påstods ha ögon i ryggen.
– Moster ska räfsa! ropa karlarne i korus.
Moster ska ut och räfsa.
Gumman slår ifrån sig med förklät:
– Herre Je’, ska gamla gumman ut med
flickorna! Nej, aldrig i livet, aldrig på tiden! Å,
ni är tokiga!
Men motståndet retar.
– Ta kärngen, han, viskar Rundqvist, under det
Norman muntrar på, och Gusten blir mörk som en
natt.
Det fanns inte något val, och under stoj och
skratt springer Carlsson in i stugan för att leta fram
gummans egen härv, som ligger oppe på vinden
någonstans; och gumman efter skrikande:
– Nej, för Guds skull, han får inte gå och riva
i mina saker däroppe! Och så försvinna de båda
två, under högljudda och bitande anmärkningar av
de kvarvarande.
– Jag tycker, faller slutligen Rundqvist in i
tystnaden som uppstått. Jag tycker de dröjer bra
länge! Gå och se efter, Norman, vad som hänt!
Stormande bifall uppmuntrar den ärelystne att
dra på vidare:
– Vad kan de göra däroppe, månn tro? Nej,
det här går aldrig an; jag blir rakt orolig, vet någon
människa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
