Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Femte kapitlet. Man slåss på tredje lysningsdagen, går till skrift och håller bröllop, men kommer ändå inte i brudsäng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det bönderna grinade. Jag har vigt, döpt och
kyrktagit på ett bröllop, men det var också raskt folk,
som kunde göra skäl för sig. Allvarsamt, hur är det
med bruden?
– Hm, någon fara är det inte den här gången,
men man kan inte veta när det bär av, svarte
Carlsson, i det han ledde pastorn in att sitta mellan
kyrkvärdsmor och Åvassa-änkan, dem han underhöll med
fiske och väderleksförhållanden.
Professorn kom nu ner, klädd i frack och vit
halsduk samt svart hög hatt. Pastorn grep honom
genast som en jämbördig ståndsperson och slog upp
samtal, som gummorna belyssnade med spända ögon
och öron, för de trodde alldeles säkert, att
professorn var en spränglärd man.
Men Carlsson kom in och förkunnade, att allt
var redo och att man bara sökte efter Gusten för
att få börja.
– Var är Gusten? ropades nu ute på backen
och upprepades ända uppåt logen.
Ingen svarade. Ingen hade sett honom.
– Å, jag vet nog, var han är, jag! upplyste
Carlsson.
– Var kan han då vara? illmarade pastor
Nordström, så att Carlsson märkte det.
– Han har varit synlig ute på Norsten, sjöng
en fågel; och han hade någon svinpäls med sig, som
fick honom att supa, kan en tro!
– Nå, då var det inte värt att vänta honom,
menade pastorn, om han råkat i dåligt sällskap. Det
är illa av honom i alla fall att inte hålla sig hemma,
där han har goda föredömen och gott folk att värna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
