Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Femte kapitlet. Man slåss på tredje lysningsdagen, går till skrift och håller bröllop, men kommer ändå inte i brudsäng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till. Men vad säger bruden? Ska vi dra sta, eller
ska vi bida?
Bruden hördes, och fastän hon var mycket
ledsen, ville hon ändå, att man skulle börja, för
att kaffet stod och blev kallt eljes. Alltså börjades
uppbrottet under dynamitsalut ute på berghällarne;
spelman hartsade och skruvade, pastorn fick på sig
kappan, brudsvennerna bildade förtravet, och pastorn
ledde bruden, som var klädd i svart siden, med vit
slöja och myrtenkrans och var hårt snörd, så att det,
som skulle döljas, blev än mera synligt. Och så
tågade man opp till professorns, under fiolens gnissel
och bergskottens knallar.
Gumman kastade ännu i sista stunden oroliga
blickar omkring sig för att spana efter den förlorade
sonen, och när de skulle genom dörrhålet, måste
pastorn släpa henne med näsan på ryggen. Men så
kommo de in; gästerna ställde upp sig kring väggarne,
som om de skulle göra spetsgård kring en
avrättning, och brudparet tog plats framför två kullstjälpta
stolar täckta med en brysselmatta. Pastorn hade tagit
fram boken och fingrade på kragarne, skulle till att
härska sig, då bruden lade handen på hans arm och
bad honom hålla. De skulle bara vänta ännu ett par
ögonblick, så kom nog Gusten.
Det blev nästan moltyst i stugan och man hörde
endast stövelknarr och stärkkjolsfras, som efter
några ögonblick upphörde. Man såg på varann,
blev förlägen, torrhostade, och det blev tyst igen.
Slutligen sade pastorn, som hade allas blickar på sig:
– Nu börja vi, för den här väntan blir oss
alldeles för lång! Och har han inte kommit nu, så
kommer han ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
