Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Femte kapitlet. Man slåss på tredje lysningsdagen, går till skrift och håller bröllop, men kommer ändå inte i brudsäng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rapp gick i smyg och uppmanade alla att skåla
med pastorn, som också snart hade tömt sin första
toddy och måste laga den andra.
Pastorn börjar rulla med ögonen och tuggar.
Han betraktar så noga han kan Carlssons
anletsdrag och söker utröna, om han fått sin hyra än.
Men han har svårt att se och inskränker sig till att
skåla med honom.
Då kommer Clara och ropar:
– Nu är han inne, pastorn! Nu är han inne!
– Nej, vad fan säger du; är han inne redan!
Pastorn hade glömt, vem frågan gällde.
– Vilken han är inne, Clara? genljöd korus.
– Gusten, vet jag!
Pastorn reste sig, gick ner i stugan och
hämtade Gusten, som han ledde upp till bordet, blyg
och bortkommen. Lät hälsa honom i en kopp punsch
och hurrarop. Därpå skålade Gusten med Carlsson
och sade ett kort: Lycka till då!
Carlsson blev känslofull och drack i botten,
förklarande, att det gjorde honom ett stort nöje att se
honom, fastän han kom sent, och att han visste två,
vars gamla hjärtan det gjorde gott att se honom,
fastän han kom sent.
– Och tro mig, slöt han, att den som förstår
att ta gamla Carlsson på rätta stället, den vet också
var han har honom.
Gusten blev icke hänförd, men han uppmanade
Carlsson dricka ett särskilt glas med sig.
Skymningen kom, myggorna dansade och folket
surrade; glasen klingade, skratten skrällde och små
nödskrik hördes redan här och där i buskarne,
avbrutna av fnitter och hurrarop, hojande och skott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
