Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Femte kapitlet. Man slåss på tredje lysningsdagen, går till skrift och håller bröllop, men kommer ändå inte i brudsäng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kommer strax, kommer strax! Gå du, gå du!
Carlsson, som med belåtenhet tyckt sig märka,
att pastorn var »rörd», avlägsnade sig och skyndade
lugna sällskapet med den lämnade förklaringen, att
pastorn höll på att rusta sig och skulle strax vara
till reds.
Ögonblicket därefter syntes en lykta irra fram
över backen och åtföljd av två vinglande skuggor
nalkas de dukade borden.
Pastorns bleka ansikte blev snart synligt vid övre
bordsändan och bruden kom fram med brödkorgen
för att bjuda och göra ett slut på den pinsamma
väntan. Men Carlsson hade annorlunda i sinnet, och
med en kniv knackande i köttbullsfatet, skrek han
med ljudlig stämma:
– Tyst, gott folk; pastorn vill säga några ord!
Prästen stirrade på Carlsson, syntes icke förstå
var han var hemma, såg att han hade något lysande
föremål i handen, och erinrande sig att han sista
julen hållit ett tal med en silverkanna i handen, lyfte
han lyktan som en pokal i höjden och talade:
– Mina vänner, vi ha i dag en glad fest att fira.
Här stirrade han på Carlsson för att få några
upplysningar om festens karaktär och ändamål, för
han var redan fullständigt frånvarande, så att årstid,
rum, orsak, mening hade förflyktigats. Men
Carlssons grinande ansikte gav ingen lösning på gåtan.
Han stirrade ut i rymden för att upptäcka någon
ledtråd, såg de kulörta lyktorna i eken, och fick en
vaggande föreställning om en jättestor julgran, och
så var han på spåren.
– Denna ljusets glada fest, kastade han upp,
då solen viker för kölden, och snön – han såg den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
