Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Femte kapitlet. Man slåss på tredje lysningsdagen, går till skrift och håller bröllop, men kommer ändå inte i brudsäng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vita bordduken som ett stort snöfält breda sig ut
oändligt långt bort... – mina vänner, då första snön
lägger sig som ett täckelse över höstens smuts...
nej, jag tror ni skojar med mig...! Hlutt!
Han vände sig bort och krökte ryggen.
– Pastorn har blitt kall! sa Carlsson, och han
vill gå och lägga sig! Var så goda och börja, mitt
herrskap!
Man lät ej bjuda sig två gånger, utan störtade
lös över faten, lämnande pastorn åt sitt öde.
Han hade till nattkvarter fått sig anvisad
professorns vindskammare, och för att visa, att han var
nykter, avböjde han hotande med stryk alla anbud
om hjälp. Och med lyktan vid knäna, hopfallen som
om han letade nålar i det daggiga gräset, höll han
kurs ner på ett fönster, där det lyste. Men i
grindhålet fastnade han och gjorde så häftigt an
grindstolpen, att lyktan krossades och slocknade. Mörkret
slöt sig omkring honom som en säck och han sjönk
ner på sina knän, men fönstret med ljuset lyste honom
som en ledfyr och han trodde sig gå framåt med en
obehaglig känsla av att knäna på hans svarta byxor
blevo våta vid varje steg och hans egna knäskålar
värkte, som om de slogo mot stenar.
Slutligen får han fatt i något mycket stort, runt
och fuktigt; han trevar och sticker sig på något
knappnålsbrev eller dylikt, får handen fatt i en årtull eller
liknande, och i detsamma hör han bruset av vatten
och känner att han blir våt. Uppryckt av fruktan att
han gått i sjön, reser han sig mot masten och finner
i en ljusning, att han står vid en dörrpost, kommer i
en överhalning in i en farstu, känner ett trappsteg mot
knäna, hör en piga som skriker: Jössus, svagdrickat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
