- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
151

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Sjätte kapitlet. Ändrade förhållanden och ändrade meningar; jordbruket går ner och gruvdriften blomstrar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senare och hörde en ångbåt blåsa i sundet utanför
Rågholmen.

– Nu kommer de, tänkte han, och som patron
på stället ville han vara schangtil och ta emot dem.

Därför gick han ner i stugan och klädde sig,
skickade efter Rundqvist och Norman, att de skulle
komma och följa honom till Rågholmen och ta emot
de främmande herrarne.

Om en halv timme lade ekan ut ur hamnen och
Carlsson satt till rors. Pojkarne fingo då och då en
påminnelse om att ro i takt, så att man kom fram
som folk.

När de krökt om sista udden och sundet
öppnade sig, på ena sidan begränsat av Storön och på
den andra av Rågholmen, tedde sig en praktfull
anblick för dem. Till ankars i sundet låg en ångbåt,
prydd med flaggor och signaler, och mellan båten och
land gingo små jollar med matroser i blåa och vita
tröjor. Uppe på strandklippan, som lyste rosenröd
av den blottade fältspaten, stod en klunga herrar och
ett stycke ifrån dem en musikkår, vars
mässingsinstrument gåvo en praktfull tavla mot de svarta
granarna.

Våra roddare från Hemsö undrade, vad man
kunde skaffa däruppe, och rodde i skjul för klippan
för att kunna komma så nära som möjligt och se
och höra. Ett, tu, tre, just som de lågo inunder
samlingsplatsen, hördes ett susande i luften som om
tolvhundra ejdrar flugit upp, därpå ett dån, som om det
kommit inifrån berget, och så ett krasande, som om
hela holmen spruckit.

– Vad hålen! var allt vad Carlsson hann säga,
ty i nästa ögonblick kom ett stenregn plumsande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free