Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Sjätte kapitlet. Ändrade förhållanden och ändrade meningar; jordbruket går ner och gruvdriften blomstrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring båten, efterföljt av ett grusregn och så ett
hagel av småsten.
Och så talade en röst uppe på berget; talade
om storslöjd och näringar, ackumulerat arbete och
så något utländskt, som inte Hemsöarne förstodo.
Rundqvist trodde, att det var en predikant, och
tog mössan i hand, men Carlsson förstod, att det
var direktionen, som talade.
– Ja, mina herrar, slutade direktören, vi ha
mycket sten här framför oss, och jag slutar mitt tal
med att önska, det de alla må varda bröd!
– Bravo!
Och så blåste musiken upp en marsch. Herrarne
kommo nertågande till stranden, alla bärande små
stenbitar i handen, som de fingrade på under skratt
och stoj.
– Vad gör ni där med båten! skrek en herre
i flottans uniform åt Hemsöarne, som vilade på
årorna.
De visste inte, vad de skulle svara, men hade
inte trott, att det var farligt att titta på ståten.
– Hm! Det är patron Carlsson själv ju!
upplyste direktör Diethoff, som kommit fram. Det är ju
vår värd på stället, presenterade han. Kom och ät
frukost med oss nu!
Carlsson trodde inte sina öron, men övertygades
snart om att bjudningen var allvar, och snart satt
han på ångbåtens akterdäck vid ett dukat bord, som
han aldrig sett maken till. Han hade krusat först,
men herrarne voro så ofantligt gemena och tilläto
icke, att han tog av sig förskinnet en gång. Men
Rundqvist och Norman fick äta i förn med
manskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
