Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När namnet var uppskrivet, tog professorn
Lundstedts hand och bad honom vara välkommen,
anvisande honom sekreterarens rum, där han skulle få
lektions-schemat och inskriva sig i matrikeln.
När detta var överstökat, återvände Lundstedt
strålande till sin beskyddare, som tog honom i famn,
strök håret undan pannan för att se huru hög denna
var, lade upp hans händer på bordskivan för att
mönstra om de räckte till oktaverna, och slutligen
synade professorn hans stövlar, begärande »vacker
fot» för att se om de räckte till pedalerna, och
Lundstedt befanns ha »stora sköna fötter», vilka
lovade gott för blivande fugor.
Lundstedt måste nu lova att komma nästa söndag
på Jakobs orgelläktare, där professorn residerade
som orgelnist, och, när han bugade för att taga
avsked, fattade professorn hans arm och drog honom
med sig till ett fönster, där preses i akademien stod,
till vilken han viskade med hörbar stämma: Ett
jättesnille!
När Lundstedt äntligen kom ut på gatan, tyckte
han att det sken sju solar på himlen, och att livet
inte alls var så mörkt, som elaka människor
påstodo. Han ville sjunga på Rödbotorget, och skulle
ha dansat över Norrbro, där vaktparaden nu
passerade, men han lugnade sig och stack av ner till
Storkyrkobrinken, där han inträdde i en mössbutik
för att få sig den blå mössan med lyran på
sammetsranden. Och när mamsellen passade den på hans
huvud, kände han sig som om skönheten krönt den
ädle konstnären. Och när han kom ut på gatan,
kände han som om det strålade eld och ljus från
pannan, där den gyllene lyran satt, och mänskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
