- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
212

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värmdes vid hans åsyn, jättesnillets, som skulle göra
dem bättre och lyckligare med tonkonstens
underbalsam. Överfylld av saliga känslor, vilka trängdes
om att få löpa ut, gick herr Lundstedt gata upp och
gata ner, och allt vad han såg och hörde stämde
han i ton med sin sjungande ande; rådstuvakten gick
i gevär klockan tolv för att hylla honom med
skyldring och trumvirvel, klockorna ringde till hans
triumftåg, kanonerna på Skeppsholmen dundrade hans
ära, och folket hälsade på honom, när de lyfte
hattarna. Men hur han gick och gick, kom han in
på en smal, mörk gata, där husen sågo ut som de
voro från Gustav Vasas tider, med stenfigurer över
portarna och små rutor, skiftande som pärlemor,
insatta med bly; och i fönstren lågo sköna jungfrur,
borgardöttrar och rådsfruar i röda sidenklädningar
med bara halsar efter tidens sed; och de nickade
vänligt åt segraren, vinkade med fickdukarna och
bjödo honom in. Herr Lundstedt gick stolt som en
riksmarsk sin gata framåt, lyfte på mössan och
mottog damernas hyllning, vilken längre fram yttrade
sig, enligt tidens enkla bruk, i penninganbud. –
Tjugofyra skilling, trettisex skilling – ljöd det från
fönstren, och här och där lockade en kaffepanna
av nyskurad koppar. Det var en förtrollad gata,
och aldrig hade Lundstedt varit så observerad av
sköna fruar som i denna dag, och lekande, att han
var i Venedig därhemma på mattan med riddaren
och damen, stannade han i ett hörn för att läsa
namnet på plåten, och just som han stavat Tyska
Prästgatan, slogs ett handfat ut genom fönstret och kastade
ett stänkregn framför hans fötter. Utan att avvakta
någon förklaring på det ledsamma misstaget, styrde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free