- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
254

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde tro det i dag, så kunde han tro det om en
månad! Kunde han icke tro det, han som kunnat
tro allt vad han velat förut! Att rågskylarna voro
soldater, att telegraftrådar voro fiolsträngar, orgeln
en stalaktitgrotta, en okänd flicka hans hustru
närapå! Han som inbillat sig att han ägt juvelringar,
som lågo kvar i guldsmens fönster, att fröken på
herrgårn hade sex korkskruvar i huvet, att Jon i
Espö hette Rävsvansen! Hade han trott det? Han
hade trott, att han trott det, önskat det så livligt
för att slippa tro något annat obehagligt, som skett
en gång, lekt att det var så. Varför kunde han då
inte tro att Gud förlåtit honom, när pastorn sagt
det och det stod i bibeln, och han önskade tro det,
måste tro det för att få frid!

Detta kunde han inte leka ihop, för det fanns
ingenting att ta på, ingenting att göra av. Det var
bara att tänka på, grubbla över, sitta och upprepa
för sig. Nej, det skulle komma något nytt, verkligt
emellan, en massa påtagligt emellan och lägga sig
över det andra och så skulle han få igen gåvan att
leka, och kunde han bara leka, så skulle han snart
vara lycklig igen.

Under dessa funderingar hade skolläraren
kommit mitt på fjärden. Han höll med årorna, medan
han torkade svetten ur pannan, och när det blev
tyst, hörde han en flickröst sjunga från fyren. Genom
luftförtunningen och avståndet kommo tonerna icke
rena fram, men stämde likafullt ungefär, så att, när
de nådde örat, de klingade svävande, obestämt som
eolsharpan.

Herr Alrik lyssnade, och undrade hur han med
båten måtte ta sig ut från fyren, där sångerskan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free