Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÄLBO-JARLEN 155
När han icke återfann sin bostad sådan han
lämnat den, föll han i raseri, men som det var för sent
att flytta om, bröt han in i de ungas våning och slog
sig ner jämte en främling han medförde, och vilken
såg ut att vara förklädd.
Allt som låg framme och påminde om intrånget,
kastade han ut genom fönstret, och när slutligen
han fått så pass i ordning att han kände sig
hemmastadd, lät han reda en måltid.
Då han hört att de unga voro ute på fiske,
bekymrade han sig icke vidare om dem, utan gick in i
ett gemak med den främmande mannen och stängde
dörren.
När nu de skeppsbrutna kommo hem i sin
ordning och funno dörren stängd, så blev Valdemar rädd,
men drottningen blev ond. Hon hade endast sett
jarlen på bröllopet, och då var han gunstig och
blid, därför trodde hon han icke var så farlig; och i
förlitande på hans kända artighet, knackade hon. Men
svaret blev endast ett rytande. Hon bultade; och
inifrån befalldes hon laga sig därifrån och gå upp en
trappa på sina rum.
Och därvid blev det; de unga måste upp och
tillbringa natten i främmande möbler.
Följande morgon sände jarlen en kammarsven
upp till konungaparet och bad dem stiga ner till
jarlen. Efter överläggning beslöto de unga att
avvakta ett nytt bud. Detta kom efter en stund, och det
var jarlen själv. Valdemar föll till föga, men Sofia
blev sittande, spotsk, utmanande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
