Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De små.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIVISEKTIONER 10Q
att han ska ha så svagt bröst. Det var hans uttryck
för den saken - alldeles som man talar om att man
har avträtt sin förmögenhet, när man har gjort
konkurs.
Sin gamle vän och gynnare hade han redan sörjt
för att få under sig: hans skuld generade honom
och förpliktelserna tryckte honom kännbart.
- Farbror borde inte måla, hade han en gång
yttrat till den gamle, som hade lärt honom de första
penseldragen.
- Varför inte det? frågade den gamle bedrövad,
för det var det enda i livet, som ännu ägde värde för
honom.
- Nej, det är så dåligt så, sade dvärgen utan
att förändra en min. - Det är ju grönt!
Den gamle kom aldrig mera till Ullen, vilken
kände sig mycket friare efter denna operation.
En afton gav en målare, baron X., supé för den
sextonårige prinsen, som hade kommit på besök i
Paris. Festen ägde rum i ateljén, och
konstnärskoloniens herrar voro inbjudna - blott herrar, ty
det skulle vara en ungkarlsafton.
Det roade Emil att vara tillsammans med en
prins; men att fira honom och göra sig själv liten
- det var inte roligt. Han beslöt därför att icke
släppa efter på något av sin värdighet. I tamburen
står det två gardister som hedersvakt; han behandlar
dem som luft och går rakt in i rummet med
överrocken på sig. Han kränger den av sig och kastar
den åt en äldre herre med förnämt utseende, och
denne tager också ganska riktigt emot rocken, men
blott för att i samma ögonblick slunga ut den i
tamburen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
