Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 5. Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRFATTAREN 197
Medan han så sitter i sina dikteriska angrepp
på kulturen, kommer Max Nordaus Konventionella
Nutidslögner ut. När han läst den, kände han först
en riktigt glad stund. Han stod icke ensam, och
han var icke längre en Sonderling, som jagades av
originalitetswuth, han var icke en avundsjuk, som
häcklade allt och alla; han var icke en okynnig pojke,
som led av motsägelseanda. Allt vad han i Röda
Rummet och Nya Riket tagit ut med huvudräkning
och genvägar, det hade Nordau givit ekvationerna
till. Undersökningarna hade nästan givit samma
resultat: degenerationens förväxling med kultur;
industrialismens överbefruktning var icke framsteg
i sund utan sjuk riktning; kvinnans emancipation
endast efterslängar av idealismen; storstadens
frätande inflytande på landet och behovet av en sakta
återgång till förenkling. Där stod det skrivet och
tryckt alltsammans. Skämtsamt skrev han till en
vän efter läsningen: Herre nu låter du din tjänare
fara i frid... Gudskelov att jag icke var dåren utan
de andra!
Samtidigt kommer han att göra Björnsons
bekantskap, vilken icke blev utan betydelse i hans
utveckling om också övergående. Han hade aldrig
sett Björnson. När denne var i Stockholm och
Uppsala, hade Johan varit rädd för honom, och undvikit
honom. Han hörde buller som om ett åskväder
gått över land och rike och han kände det som
om en trollkarl dragit fram med makt att förhäxa.
Han hörde folk komma krossade från föreläsningarna
såsom om de åsett en avlelseakt eller en dödskamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
