- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
126

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

126 UTOPIER

han in igen och hjälpa Sofia rätt med strumpan, som
hon satt avig", och så till Anna igen, när värkarna
kommo, och hon måste ta honom om halsen lyftande
sig i sängen, som om hon ville dö med honom vid
sitt bröst. Och så lade sig stormen igen efter ett nytt
anskri; och så låg hon där lugn, rosig om kinderna,
med håret utslaget och ögonen glödande. Så skulle
han göra eld i Spiseln tills den lilla kom. Han
sprang in till Vera och Sofia och plockade fram alla
böcker med bilder, alla fotografier han hade. Och
så skulle han dra upp byrålådan och leta fram små
barnkläder och annat som Anna låg och föreskrev.
Och så ned i källaren efter badkaret.

När han kom i trappan med badkaret hörde
han ett förfärligt anskri, värre än något av de förra,
och när han kom in i kammaren låg Anna tyst med
ett soligt leende över ansiktet, matt, lugn och
hämtande andan. Underifrån täcket hördes ett kvidande,
som ökades, och blev ett svagt levnadslustigt skrik,
som Paul så väl kände. Han blev glad, ty han visste
det var överståndet, han var läkare och visste att
det var fara i dröjsmålet, men han kunde icke förmå
sig att lyfta på täcket, nej, han var ännu för mycket
av gammal människa. Vilken kvinna som helst, men
icke sin hustru! Han kände sig i en ny satanisk
dilemma, lika svår som den förra, men han kunde
icke förmå sig, han kunde icke. Varför kunde
han icke? Det visste häri ej, men det var så! Då
hördes steg i trappan. Han rusade ut och mötte den
väntade frun. Han omfamnade henne och sköt henne
in i rummet. Därpå hämtade han flickorna och förde
dem ner i trädgården.

Han andades lättare, medan ännu hans ben dar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free