Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Vid seklets slut. Svenskt måleri - 1. Konstläget i olika länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 GEORG NORDENSVAN
ej på stil och stilenhet utan på ändamålsenlighet och bekvämlighet. Denna
smak-rensningsrörelse sträckte sig från byggnadernas yttre till rummens fasta och lösa
inredning och prydnad, till dekorering, möblering, textilkonst. Hantverket höjdes
med fordringarna på gott material och på konstnärlig smak; ivrigt och ihärdigt
fortgick arbetet på att skapa trevnad i den dagliga tillvaron, att - så att säga -
skapa på nytt och med egna former vad 1700-talet ägde och 1800-talet fuskat bort.
Från England spred sig denna rörelse till kontinenten. Framför allt i Belgien
och Tyskland söktes energiskt moderna former. Experimenterandet med "L’art
nouveau", Jugendstil och smak fin de siécle kunde onekligen bli sökt och
tröttande. Konsthantverket var dock en livligt odlad konstart, och betydande
förmågor arbetade i olika länder på smakens renande, på nytta i intim förening med
skönhet, på fritt skapande, personlig fantasi även inom alla grenar av för hemmet
och vardagen tillämpad konst.
Skulpturen dekorerar monumentalbyggnaderna i stor utsträckning, samarbetar
även med arkitekturen i nationella jättemonument, söker ofta imponera genom
pompös hållning eller genom hopade massor, söker enstaka gånger uttrycka en
livfull ögonblicklig rörelse. Realism och karakterism ha från måleriet överförts
till skulpturen. En plats för sig, typisk för tiden, intaga framställningar av
bönder och arbetare - odlad i främsta rummet av belgiska konstnärer,
Constantin Meunier o. fi.
Den moderna franska skulpturens förfinade formkult når sin höjdpunkt i
Rodins överkänsliga, i varje drag individuella konst. En motsatt riktning
betecknar tysken Adolf Hildebrand, som i sin människoframställning söker det
statiska, lugn, helhet, jämvikt, ej uttryck eller rörelse och som utan att återgå
till primitiv simplicitet för plastiken tillbaka till dess grundregler.
Måleriet, som smidigare än andra konstarter avspeglar smakens riktningar och
vindkast, överraskar i seklets elfte timme med nya fordringar och nya signaler.
Åttiotalet hade som epokgörande inregistrerat erövringen av den levande
verkligheten. Måleriet hade utvidgat sina gränser, hade fört realstudiet framåt i
intensitet och skärpa. Sol och luft, atmosfärens vibrerande liv, tonernas inbördes
värden, naturens färgers ständiga skiftningar under påverkan av ljuset, det var
allt nya områden, som betecknade modern naturkänslas landvinningar inom
konsten.
Men åttiotalets utåtriktade naturstudium utdömes av nittiotalets lagstiftare.
Gårdagens evangelium tillfredsställer ej den nya tiden, konsten får aldrig stanna
vid vunna resultat, utan evolution stagnerar den och tvinar. Realismen har nått
sin begränsning, för konsten uppställas nu andra mål än strävan efter att nå
illusion, ge urklipp ur verkligheten, fånga ögonblickets liv, gripa ett fenomen i
flykten. Den synliga verkligheten kan vara rå och banal, fenomenet kan vara
betydelselöst, studiet av ljuset och av tonernas valörer är att räkna till
hantverket. Efterapande är ej konstnärligt skapande. Tiden är trött på ytlig skicklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
