- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
45

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - bison ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

o. det mytiska namnet Barre, i
Skírnismál om en lund, egentl.: sädesfält (M.
Oisen) = lat. far, spelt, besl. med barr 2.

Bjur- i ortnamn, se bäver.

bjäbba, egentl, om hundar (1639 o.
följ.); ljudhärmande, av samma slag som
da. bjæffe o. ä. nsv. bjäfsa Spegel 1685.

bjäfs, egentl.: bård, frans o. dyl., o.
1630; sedan i utvidgad bemärkelse, jfr
ä. nsv. bjäfsa, bård, garnering, Var. rer.
1538 m. fl.; av okänt ursprung.

bjälke, fsv. biælke = isl. bjalke, da.
bjelke, ett speciellt nordiskt ord, av germ.
*belkan-, avljudsform till balk (se d. o).
— I sv. dial. även som fisknamn,
Leuciscus grislagine, likbetydande med sv.
dial. stamm, stävling (: stav), väling
(: isl. vǫir, käpp); jfr under mört.

bjällra, NT 1526, ombildning el.
avledning av fsv. biælla, ä. nsv. o. sv. dial.
bjälla = da. bjelde, isl. bjalla, mlty., ägs.
belle (eng. bell); av germ. stammen bell-
i fhty., ags. bellan, skälla m. m. (ty.
bellen, eng. bell), av äldre *belz- (jfr
litau. balsas, röst, ljud) el. av äldre
*beln- (såsom i skälla), jfr isl. belja,
råma; möjl. besl. med bullra.

Bjäre, härad i Hall., fsv. Biærgha;
till en bruten form av berg (se d. o.).

Bjärred, Skåne, se berg.

Bjarke, härad i Vgtl., fsv. Biærka
hæradh
, till brytningsformen biærk- av
björk; jfr SOÄ 3: 1.

bjärt, fsv. biærter = isl. bjartr, ä. da.
bjært, got. bairhts, fsax. berht, fhty.
beraht, ags. beorht, briht (eng. bright), av
germ. *berhta- = ie. *bherklo-, bildning på
-t snarast till ie. roten bherek i sanskr.
bhrāç-, lysa, grek. phorkós, vitaktig, osv.,
ävensom mhty. brehen, skimra (se brås);
fjärmare släktingar se björk. Jfr f. ö.
Albert, Albrekt, Engelbrekt,
Robert
ävensom under Bertil.

bjässe, 1600-t.; i sammans,
huggebiessar, slagskämpar, 1618; i ä. nsv.
stundom även ’björn’; hos Spegel m. fl.
också med formen besse; jfr no. besse,
stor, grov karl, isl. bessi, hanbjörn;
sannolikt assimilerat av *bjärse, *berse; med
suffixet -se (se basse) bildat av
stammen ber- i björn. Assimilationen rs
till ss beror i så fall på ordets
hypokoristiska natur.

björk, fsv. biork (ortnamn), biark-,
bicerk-
) = isl. bjǫrk, da. birk (med i-
vokalen efter kollekt, birke, av *berkia-),
ags. beorc, av germ. *berkō-; motsvarande
fslav. brěza, ry. bereza (jfr det historiskt
bekanta flodnamnet Beresina,
björkfloden), litau. bérzas, lett. bērzs; med
avledn.: ags. birce (eng. birch), fhty. birihha,
(ty. birke), av germ. *birkiō- (av äldre
*berkiō-); besl. med sanskr. bhūrja-, ett
slags björk. Sannol. ’det ljusa trädet’
(efter barken), till en ie. rot bherg, lysa,
besl. med den i bjärt. Alltså en av de
få europeiska beteckningar för skogsträd,
som också uppträder i de ariska språken.
— Hit hör också fisknamnet björkna,
efter fiskens färg; i ä. nsv. bjärka. Jfr
Bjärke.

björn, fsv. biörn, biorn = isl. bjǫrn,
da. bjørn, av urnord. *bernu- (jfr
Torbern), med yngre övergång till u- stam
(liksom fsv. ramn, korp, i ramsvart,
o. örn), av en n- stam, germ. *beran-,
jfr isl. bera, björninna (jämte den
urgamla femininbildningen birna), o.
vidare: mlty. bere, fhty. bero (ty. bär),
ags. bera (eng. bear); jfr bjässe,
bärsärk
o. under björnbär nedan. De
västgerm. formerna motsvaras direkt av
det nordiska personnamnet Bjare, som
förhåller sig till björn som isl. Are till
örn. Substantivering av ie. adj. *bhero-,
brun, i litau. bėras (liksom t. ex. järpe
till fsv. iarper, brun); jfr bäver. — Det
germ. *beran-, den brune, är säkerligen
ett s. k. noaord, använt i stället för det
gamla ieur. *r̥ksos (i lat. ursus = sanskr.
ŕ̥kša-), som blev tabu; jfr sv. dial den
grå
, om vargen, skata i st. f. skjur(a)
osv. — I betyd, ’fordringsägare’, O. v.
Dalin o. 1755 osv., från ty. uttryck ss.
einen bären losbinden, betala en skuld.
Hos Wadman: nalle. — Som
stjärnbildsnamn, t. ex. 1619, ytterst från grek.
árktos, björn (redan i Homeri Odyssé)
= sanskr. ŕ̥kša- (redan i Rigveda). —
Björnbär, Rubus fruticosus o. Cassius,
förr även: bram- o. brombär (jfr ty.
brombeere); som busknamn 1638, som
bärnamn Linné 1732 - no., jfr eng.
bearberry, mjölon; stammen *bera-, björn,
synes också ingå i got. baírabagms,
mullbärsträd, vars frukter likna björnbärens,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:22:08 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free