- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
49

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - blixt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blush (av *blysian); av germ. blus-, i
avljudsförh. till bläs, se d. o.

blota = fsv. blōta = isl. blóta ds., got.
blôtan dyrka, tillbedja, ags. blótan, fhty.
bluozan, offra, jfr de från nord. språk
lånade lapska luottat, sjunga, o. finska
luote, trollsång, besvärjelse, det senare
motsv. sv. blot, isl. blót; snarast med
grundbetydelsen ’åkalla med
besvärjelser el. offer’ o. sannol. besl. med lat.
flāmen, offerpräst, (av *bhlādmen el.
*bhlādsmen).

blott, adj. i t. ex. blott o. bar, fsv.
blot(t)er, motsv. da. blot, sannol. lån från
mlty. blôt, av germ. *blauta-, alltså
etymologiskt identiskt med det inhemska
blöt. Med avs. på ljudförhållandena jfr
ä. nsv. grott, stor, från mlty. grôt. Jfr
Sahlgren Spr. o. st. 16: 132. — Härtill:
blott, adv., 1600-t., jfr da. blot, snarast
i anslutning till ty. bloss, bara, blott.

bluffa, o. 1900, från eng. bluff, motsv.
lty. bluffen, förbrylla, jfr mlty. vorbluffen
(se förbluffa). — Härtill: bluff, sbst.,
o. 1900, av eng. bluff.

blunda = fsv. = isl. blunda, da. blunde;
besl. med blind, blända, jfr även
blanda, blond, vilket senare, därest det
ursprungl. är germanskt, uppvisar samma
avljudsstadium som blunda.

1. blunder, blund, t. ex. Här år
bäddadt, tag en blunder!
Gluntarne. = no.;
väl till fsv., ä. nsv. blundra, blunda,
r-avledning till blunda.

2. blunder, äldst (1837) med eng.
plur.-form på -s, från eng. blunder, till
stammen i blunda.

blus, 1822 = ty. bluse, av fra. blouse;
dunkelt.

bly, fsv. blȳ = isl. blý, da. bly, mlty.
blî, fhty. blîo (ty. blei), av germ. *blīwa.
— Snarast, med Persson Wurzelerw.
ss. 109, 173, en w-avledn. av ie. roten
bhlī, glänsa (se blid), i avljudsförh. till
litau. blaivýtis, bliva ljus el. klar; alltså
kanske urspr, ett substantiverat
färgadjektiv, på långt håll besl. med blå (jfr
under tenn). Ordet kan i nord. spr.
vara ett gammalt kulturlån från
grannfolken; jfr stål, tenn. — Enl. andra är
emellertid det germ. ordet lånat från
annat språk. — Om ett annat germ.
ord för ’bly’ se lod. — Jfr följ.

blyerts, 1637, väl ellips för
blyertspenna 1668, till blyerts i betyd,
’blymalm, grafit’, efter ty. bleierz, egentl,
’blymalm’, till blei, bly, o. erz, malm, av
fhty. arizzi, aruz, av germ. *arit-, *arut-,
även ingående i det nu föråldrade sv.
myntnamnet örtug.

blyg, fsv. bliūgher, blȳgher = nisl.
bljúgr, da. bly (o. ublu), mhty. bliuc,
blûc, jfr fhty. adv. blûgo, blygt, av germ.
*bleuᵹa-, *blūᵹa-, sannol. egentl, ’mjuk,
blöt’; jfr litau. blúkszti, bliva slapp o. d.;
avlägset besl. med blöt (av germ.
*blauta-). — Avledn.: blygas, fsv.
blȳgh(i)as, motsv. isl. blýgjask, o. blygd,
fsv. blyghþ, motsv. isl. blygð (åtm. det
senare med gammal kort vokal).

blå, fsv. blā - isl. blár, da. blaa,
mlty. blâ(w), fhty. blâo (ty. blau), ags.
bláw; från germ. spr.: fra. bleu, varav
eng. blue, av germ. *blǣwa-; möjl. trots
olikheten i betyd. besl. med lat. flāvus,
guldgul, blond (: blå = lat. rāvus,
grå, grågul: grå); jfr om
formutvecklingen (ie. eu › lat. āv?) Hirt IF
37: 223 f., som dock anser orden
obesläktade. Ordet betydde i äldre tid
även: svart, blåsvart, kolmörk, t. ex. ä.
nsv. blåman = fsv. blāman, neger, mor
o. d. (se under neger), Gamla
psalmbokens: mörkret blå, tillnamnet
(Harald) Blåtand osv. — En
sammanfattande o. gemensam beteckning för ’blå’
saknas i de indoeur. språken. - Blånad
fsv. blānaþer, hör närmast till fsv.
inkoativet blāna = sv. blåna; jfr
likbetyd, fsv. blāne, ä. nsv., sv. dial. o. ä.
da. blåne. — Blått blod, 1891, motsv.
i da., ty. o. eng., efter span. sangre azul,
blått blod, betecknande de äldsta
kastilianska släkterna, o. sannol. syftande
därpå, att ådrorna hos dessa, som
härstammade från germaner (goter osv.),
företedde en mera blå färg än de
mera mörkhyade landsmännens. —
Blåstrumpa, 1842, motsv. da. blaastrømpe,
ty. blaustrumpf, eng. blue-stocking, fra.
bas-bleu; av omtvistat ursprung; kanske
snarast från ett vitterhetssällskap i
Venedig, ’Strumpsällskapet’ (Società della
calza), vilket bestod av både herrar o,
damer.

blåkulla, 1500-t., ä. no. blaakollen, av


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:22:08 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free