Print (PDF)
- On this page / på denna sida
- blixt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blota
49
blåkulla
blush (av *blysian)-, av germ. blus-, i
avljudsförh. till bias, se d. o.
blota = fsv. blöta - isl. blöta ds., got.
blötan dyrka, tillbedja, ägs. blötan, fhty.
bluozan, offra, jfr de från nord. språk
lånade lapska luottat, sjunga, o. finska
luote, trollsång, besvärjelse, det senare
motsv. sv. blöt, isl. blöt; snarast med
grundbetydelsen ’åkalla med
besvärjelser el. offer’ o. sannol. besl. med lat.
flarnen, offerpräst, (av *bhlädmen el.
*
bhlädsmen).
blott, adj. i t. ex. blott o. bar, fsv.
blot(t)er, motsv. da. blöt, sannol. lån från
mlty. blöt, av germ. *blauta-, alltså
etymologiskt identiskt med det inhemska
blöt. Med avs. på ljudförhållandena jfr
ä. nsv. grott, stor, från mlty. gröt. Jfr
Sahlgren Spr. o. st. 16: 132. - Härtill:
blott, adv., 1600-t., jfr da. blöt, snarast
i anslutning till ty. bloss, bara, blott.
bluffa, o. 1900, från eng. bluff, motsv.
Hy. bluffen, förbrylla, jfr mlty. vorbluffen
(se förbluffa). - Härtill: bluff, sbst.,
o. 1900, av eng. bluff.
blunda = fsv. = isl. blunda, da. blunde;
besl. med b l i n d, b l ä n d a, jfr även b l a
n-da, blond, vilket senare, därest det
ur-sprungl. är germanskt, uppvisar samma
avljudsstadium som blunda.
1. blunder, blund, t. ex. Här år
bäd-dadt, tag en blunder! Gluntarne. -no.;
väl till fsv., ä. nsv. blundra, blunda,
r-avledning till blunda.
2. blunder, äldst (1837) med eng.
plur.-form på -s, från eng. blunder, till
stammen i blunda.
blus, 1822 = ty. bluse, av fra. blouse;
dunkelt.
bly, fsv. bly = isl. bly, da. bly, mlty.
bli, fhty. blio (ty. blei), av germ. *bllwa.
- Snarast, med Persson Wurzelerw.
ss. 109, 173, en w-avledn. av ie. roten
bhll, glänsa (se blid), i avljudsförh. till
litau. blaivytis, bliva ljus el. klar; alltså
kanske urspr, ett substantiverat
färgadjektiv, på långt håll besl. med blå (jfr
under tenn). Ordet kan i nord. spr.
vara ett gammalt kulturlån från
grannfolken; jfr stål, tenn. - Enl. andra är
emellertid det germ. ordet lånat från
annat språk. - Om ett annat germ.
ord för ’bly’ se lod. - Jfr följ.
Hellquist, Etymologisk ordbok.
blyerts, 1637, väl ellips för
blyertspenna 1668, till blyerts i betyd,
’blymalm, grafit’, efter ty. bleierz, egentl,
’blymalm’, till blei, bly, o. erz, malm, av
fhty. arizzi, aruz, av germ. *arit-, *arut-,
även ingående i det nu föråldrade sv.
myntnamnet örtug.
blyg, fsv. bliugher, blygher = nisl.
bljugr, da. bly (o. ublu), mhty. bliuc,
bluc,jfr fhty. adv. bingo, blygt, av germ.
*
bleu&a-, *blu£a-, sannol. egentl, ’mjuk,
blöt’; jfr litau. blukszti, bliva slapp o. d.;
avlägset besl. med blöt (av germ.
*
blauta-). - Avledn.: blygas, fsv.
bly-gh(i)as, motsv. isl. blygjask, o. blygd,
fsv. blyghp, motsv. isl. blygd (atm. det
senare med gammal kort vokal).
blå, fsv. blä - isl. blår, da. blåa,
mlty. blå(w), fhty. bldo (ty. blau), ägs.
bldw; från germ. spr.: fra. bleu, varav
eng. blue, av germ. *blcéwa-; möjl. trots
olikheten i betyd. besl. med lat. flävus,
guldgul, blond (: blå = lat. rävus,
grå, grågul: grå); jfr om
formutvecklingen (ie. eu > lat. av?) Hirt IF
37: 223 f., som dock anser orden
obesläktade. Ordet betydde i äldre tid
även: svart, blåsvart, kolmörk, t. ex. ä.
nsv. blåman = fsv. bläman, neger, mor
o. d. (se under neger), Gamla
psalmbokens: mörkret blå, tillnamnet
(Harald) Blåtand osv. - En
sammanfattande o. gemensam beteckning för ’blå’
saknas i de indoeur. språken. - Blånad
fsv. blänaper, hör närmast till fsv.
in-koativet bläna = sv. blåna; jfr
likbetyd, fsv. bläne, ä. nsv., sv. dial. o. ä.
da. blåne. - Blått blod, 1891, motsv.
i da., ty. o. eng., efter spän. sangre azul,
blått blod, betecknande de äldsta
kastilianska släkterna, o. sannol. syftande
därpå, att ådrorna hos dessa, som
härstammade från germaner (goter osv.),
företedde en mera blå färg än de
mera mörkhyade landsmännens. -
Blåstrumpa, 1842, motsv. da. blaastr0mpe,
ty. blaustrumpf, eng. blue-stocking, fra.
bas-bleu; av omtvistat ursprung; kanske
snarast från ett vitterhetssällskap i
Venedig, ’Strumpsällskapet’ (Societå della
calza), vilket bestod av både herrar o,
damer.
blåkulla, 1500-t., ä. no. blaakollen, av
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Sep 29 22:08:01 2009
(jr)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/svetym/0137.html
