- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
105

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - drätsel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommer från oblika kasus med tu̯-, jfr
sanskr. tv-am, du), fir. , fslav. ty osv.;
allm. indoeur. ord: *tŭ, växl. med
avljudsformen teu̯e i sanskr. genit. táva,
lat. tuus (se din). De nord. formerna
med d- bero på ursprunglig obetoning
(av äldre ð). — Härtill dig, y. fsv.
thigh, thegh, thek, fsv. þik = isl. þik
þig
, da. dig, fsax. thik, fhty. dih (ty.
dich), med -i- för -e- på grund av
obetonad ställning, jfr fno., ags. þec, av
germ. *þe + k = ie. te (lat. , ackus.)
+ partikeln ge (grek. -ge, lagt till personl.
pron., sy-ge osv.; se och); jfr din.
Got. þuk är en ombildning efter þu.
Urspr. blott ack. till du; dock redan i
ä. fsv. även som dat. vanligare än den
gamla dativformen þǣr = isl. þér, ty.
dir, fsax. thî, ags. (jfr got. þus). —
Med avs. på nsv. däj jfr y. fsv. thegh
(med försvagning av k till i obetonad
ställning).

dubb, motsv. sv. dial. dobb(e), även:
äling, no. dobb, järnbult, ett slags
hypokoristisk bildning till den germ. stam
duƀ-, ie. dhubh-, som ingår i lty. dovel,
mhty. tübel, tapp, träplugg, grek.
týphos, plugg; jfr dyvika. — Avledn. (enl.
somliga forskare): dobbel; sed. o.; jfr
f. ö. dymling 2.

dubba, slå till riddare, 1748 = isl.
dubba, utrusta, utstyra, dubba, ags.
dubban, dubba; lån från ffra. ado(u)ber,
väpna, rusta, tillreda (varav ital.
addobbare, smycka, utstyra, span. adobar,
bereda), som i sin tur erhållit ordet
från germ., jfr östfris. dubben, stöta,
slå, en intensivbildning till fris. duwa,
lty. duwen, stöta (som i så fall ej vore
att hålla samman med lty. dûwen, trycka
ned, med urspr. þ-; se duva 1), av
samma slag som de likbet. sv. dial.
bobba, meng. dabben, da. skubbe (bl. a.
’stöta’) osv. Betyd.: slå (till riddare)
är alltså äldst; de övriga betyd. ha
utvecklats på romansk botten o. därifrån
övergått till den yngre isl. litteraturen.

dubbel, = fsv., no., lty.; ty. doppel(t);
från fra. double, av lat. duplus, tvåfaldig,
urbesl. med tvivel; jfr diplom o.
dobbel.

dubblett, 1620, från ty. dublette, av
fra. doublet, till lat. duplus (se föreg.)
= duplett, 1628, som mera direkt
avletts av det lat. ordet.

duell, 1649, från fra. duel = ital.
duello, arkais., motsv. flat. duellum, ä.
form för bellum, krig (jfr rebell). —
Duellera, vb, saknar motsv. i fra.

duett, 1739 = ty.; såsom de flesta
sång- o. musiktermer från ital., av
duetto, till lat. duo, två.

duga, fsv. dugha (-o-), vara duktig
el. lämplig, hjälpa = isl. duga, da. due;
egentl. pret.-pres.: got. daug, duger,
fsax. dôg fhty. toug (vartill ty. infin.
taugen), ags. déag-, ie. rot dhugh, jfr
litau. daug, mycket, ryska dužij, stark.
Jfr dygd, duktig, odåga.

dugg, Serenius 1741 = da., motsv.
isl. dǫgg, biform (med w-omljud, jfr
senast Olson Ark. 29: 38) till dagg;
vartill inte ett dugg, egentl.: ej en
daggdroppe, o. vb. dugga, 1635 osv.

duk, fsv. dūker, = isl. dúkr, da. dug-,
gammalt lån från fsax., mlty. dôk =
fhty. tuoh (ty. tuch); jfr Seip 1: 74; f.
ö. dunkelt.

duka under, fsv. under dūka, från
lty. underdûken, till dûken, dyka, böja
sig ned = fhty. tûhhon (ty. tauchen);
se f. ö. dyka. Da. dukke är ej fullt
identiskt: från ty. <i>ducken</i, böja, dyka
= mhty. tucken, ett intensivum (med
kk- av -ᵹn- el. med intensivisk
konsonantförlängning) till lty. dûken osv.
Inga säkra utomgerm. släktingar äro
kända. En likbetyd. parallellrot
föreligger i doppa.

dukat, 1537, jfr ital. ducato, av mlat.
ducātus, först ducatus Apulica; efter
det lat. ord ’ducat’, varmed på de
äldsta dukaterna den latinska
omskriften på frånsidan slutade. Ordet har
dock även förts till lat. dux, genit.
ducis, anförare, varav ital. doge, o. tolkats
ss. syftande på dogen i Venedig Pietro
Gradenigo, som först lät slå dessa mynt.

duktig, o. 1660, från lty. duchtig;
med biformen düchtich (varav da.
dygtig) = ty. tüchtig; avledn. till mlty.
ducht, av *duhti-, till duga (jfr dock
v. Bahder Verb.-abstr. s. 67).

dum, i ä. sv. även i betyd.: stum, svag,
skum, jfr gamla bibelövers.: ’om den
dumba dufvona’ Psalt. 56 (nya övers.:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free