- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
107

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - drätsel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(av *þyrhil), med avljudsformen got.
þaírh, igenom, o. fhty. derh,
genomborrad, besl. med litau. trúkti, gå itu, lat.
torqueo, vrider, osv.; jfr trans-, —
Härtill vb. durka, om häst. —
Durkdriven, o. 1740, från lty. dörchdräven = ty.
durchtrieben, egentl.: genomdragen, full
av, i y. tid (genom ellips el.
pregnantiskt): förslagen, inpiskad. —
Durkslag el. dursch-, 1563: dor-, förr även:
dörslag m. m. = da. dørslag, från lty.
dörslag, resp. ty. durchschlag.

1. dus i sus och dus = da. suus
og dus
, jfr fsv. i fullan dus, ännu t. ex.
1732; identiskt med sv. dial. dus,
susning; jfr ty. saus und braus; av samma
stam som no. dūsa, da. duse, svira, o.
sv. dusa nedan.

2. dus, spelterm, tvåa = fsv., från
mlty. dûs, av ffra. d(o)us = lat. duos,
ackus. till duo, två (se d. o.); jfr
sinkadus.

3. dus, mild, se dusör.

dusa, slumra = isl. dúsa, hålla sig
lugn, no. dūsa, stillna, i avljudsförh. till
dåsa (dus-) o. mhty. dôsen (daus-); jfr
ty. dusel, halvslummer, o. lett. dusa,
slummer; väl besl. med dus 1, dusk
osv. Ur grundbetyd. ’ryka, rök’ (varom
under dusk) har utvecklat sig den av
att ’vara omtöcknad’ o. d.; jfr likartad
betyd.-utveckling under dum, döv.

dusch, 1766, av fra. douche, till vb.
doucher, av vlat. *ductiāre, leda (vatten),
till lat. ductus, ledning (i akvedukt),
till dūcere, föra, leda (urbesl. med tåg,
procession o. d.). Finns ej i da.
(»styrtebad»).

dusk (regn-), Sahlstedt 1773; jfr följ.

duska = no.; jfr no. dysja, dosa, regna
smått; med annan avledn. i sv. dial.,
fno., mlty. dust, damm, stoft, till en ie.
rot dhus, ryka o. d. (jfr dusa), med
andra rotutvidgningar i doft, dun.

dussin, 1591: dussen, fsv. dusen, från
mlty. dos(s)in, av fra. douzaine, av vlat.
*dōdicīna (= ital. dodicina, dozzina), till
vlat. *dōdecim, lat. duodecim, tolv (urbesl.
med två o. tio).

dust, sammandrabbning, fsv. dust(er),
diost
= da. dyst, från mlty. dust, diost,
av ffra. joste, juste (fra. joute), bildat av
ett verb = fra. jouter, inlåta sig i strid
med, fäkta o. d., av vlat. *juxtiāre, till
lat. juxta, strax bredvid (urbesl. med
ok); alltså egentl.: närkamp.

dusör, jfr Runius: Douceur åt en
vacker flicka
, hyllning(sdikt)?, Bellman:
famntag och dusörer, ynnestbevis?; i
modern betyd.: GHT 1833, av fra.
douceur, egentl.: mildhet, till fra. doux
(varav sv. dus 3), lat. dulcis, mild (jfr
glycerin).

1. duva, nästan blott som vbalsbst.
duvning, inpluggande, grundligt
förhör, t. ex. Geijer 1845: ’ta oss en
dufning med lille Räknemästaren’ (enl. A.
Hamilton-Geete), jfr N. P. Ödman 1891:
’dufva studentkandidater’; el.: (duktig)
skrapa, skrupens, t. ex. Scholander 1853:
’skarpa dufningar’. Av Tamm Etym.
ordb. uppfattat som lån från lty. dûwen
trycka (ned) (varifrån ä. nsv. dufva
neder
, undertrycka o. d., t. ex. i slutet
av 1500-t.), av fsax. (be)thûwen, motsv.
fhty. dûhen, ags. þýan, trycka; alltså
med urspr. germ. þ-; av ett trots
framställda förklaringsförsök dunkelt
ursprung. I alla händelser dock närmast
till sv. dial. duva till, slå till, motsv. sv.
(vard.) duva på, ge ngn på pälsen =
no. dūva, klämma till, som antagl.
lånats från lty. dûwen, stöta. Detta kan
nu antingen vara identiskt med det nyss
nämnda lty. dûwen, trycka (ned), med
urspr. þ-, el. ett annat ord med egentl.
betyd. av ’slå, stöta’ o. besl. med dubba
(se närmare d. o.). Från sv. dial. duva,
slå till, har även betyd. ’våga’
utvecklats i ä. sv., t. ex. Lind, o. i sv. dial.

2. duva, sjöt., om fartyg: röra sig
häftigt upp o. ned, stampa = no. duva,
da. duve. Väl samma ord som fsv. dūva.
fno; dúfa, doppa ned, ags. dúfan, dyka,
sjunka (jfr ags. dýfan, varav eng. dive);
av ie. roten dhup (i fslav. duplŭ, ihålig,
av *dhoup-) el. möjl. av dhubh (jfr fslav.
dŭbrŭ, klyfta, som dock kan utgå från
ett dhub); se f. ö. djup, doppa.
Otänkbart vore dock ej, att duva som sjöt.
i stället hörde samman med det i föreg.
art. omnämnda lty. dûwen, trycka, stöta
(jfr Tamm duva 2 slutet). Därifrån
ha i alla händelser lånats två andra i ä.
sv. uppträdande likalydande sjötermer,
dels om rodret, t. ex. 1698: dufwande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free