- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
117

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - eklärera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Eldmörja, fsv. eldmyria = no., a. da.
ildmørje; se f. ö. mörja.

elefant, = fsv., ty., från lat. elephas
(ack. elephantem), av grek. eléphas, av
oviss härledning. Knappast, trots
Osthoff (som antager ett ie. el-, horn, i grek.
élaphos, hjort, osv.) m. fl., av
indoeuropeiskt ursprung. Äldre germ. lånformer
se elfenben; jfr även under kamel. —
I fsv. dessutom elpender, från mlty.
elpendér (se djur), samt fil = isl. fíll
(från pers.-arab. fil).

elegant, 1766 = f ra., av lat. ēlegans
(ackus. ēlegantem), ytterst till ēligere.
utvälja; alltså egentl.: noggrann i valet;
jfr elit.

elektrisk = ty. elektrisch, efter fra.
électrique, nlat. eleciricus, till grek.
ḗlektron, bärnsten, till ēléktōr, lysande.

element = fsv., da., ty. osv., av lat.
elementum, grundämne; många
tolkningsförsök, alla osäkra.

Eleonora, kvinnon., från ty. Eleonore,
jfr meng. Eleanor, Alianor
(folketymologiskt anslutet till grek. éleos, medlidande).

elev, Linné 1746, från fra. éléve, till
élever, uppfostra; under inflytande av
ital. allievo, till allevare, uppfostra- lat.
allevāre, upplyfta (till ad- o. levis, lätt).

elfenben, Bib. 1541, från ty. elfenbein
= mlty. elpenbên, ags. elpen(d)bán, vars
första led beror på lån från lat.-grek.
elephas, äldre än de under elefant
nämnda orden.

elfte, se elva.

Elias, mansn., från hebr. Eli jáhu el.
Elija, (min) Gud är Jahve (Jehova). —
Härtill Elis, till Elias som t. ex.
Zackris till Zackarias.

Elin, kvinnon. = fsv., även: Ælin
(motsv. sv. dial. Äli Vgtld), isl., från
lat. Helena, av grek. (H)elénē; jfr Elna,
Ellen
. I Sverige blev namnet omtyckt
genom sankt Elin i Skövde.

Elisabet, kvinnon., av bibi.-grek.
Elisábet, av hebr. Elischeba, Johannes
Döparens moder. Härtill: Elise, Elsa,
Lisa
o. Lisen (se d. o.).

Elise, kvinnon., se Elsa.

elit, från fra. élite, egentl.: urval,
participbildning till élire = lat. eligere,
utvälja (se elegant).

elixir, från arab. el iksīr, som av
somliga anses lånat från grek. xḗrion,
torrt pulver, till xērós, torr.

eljest, eljes, 1500-t.: ellies(t), av fsv.
ællighis, ællæghis, med samma betyd,
som fsv. ællighar - isl. elligar; æl- av
germ. *alja-, annan = lat. alius (jfr
följ. o. elände ävensom alias, alibi);
senare leden (enl. A. Kock Etym. belysn.
av några nord. ord o. uttr. s. 7 f., Lund
1911) genit. (i adverb, funktion) av læghi
(se läge), alltså: vid annat (sak-)läge,
under annat förhållande. Ællighar (i
huvudsak) = got. aljaleikôs, annorlunda.

Ellen, kvinnon., från eng., av lat.
Helena, gr. Helénē; alltså egentl, samma
ord som Elin, Elna.

eller, konj., motsv. fsv. æller, ællær,
ællr
o. kanske även fsv. ællar (= isl.
ellar, eljest), med acc. 1., jfr också fsv.
ælla(s), eller, eljest; sv. dial. ella(s).
Första delen æl- är germ. alja-; se eljest.
I övrigt har fsv. æller tolkats på flera
sätt; se Kock a. st. o. där citerad
litteratur. Ællar, isl. ellar, o. ælla ha
ombildats av ä. *ælja, *æljar (motsv. got.
alja, utom, aljar, annorstädes) efter
ællighar, isl. elligar, som i huvudsak är
identiskt med got. aljaleikōs, annorlunda
(till germ. līka-, gestalt, se lik; alltså
egentl.: av annat utseende); ællas har
analogiskt adverbiellt -s. — Eller har
undanträngt det samnord. *eð(ð)a = isl.
eða, fda. eth, eller = got. aiþþan osv.
Växlade förr stundom med det obesl. heller.

Ellida, namn på Fritiofs skepp, se lodja.

Elna, kvinnon., genom synkope av
i, av ä. Elina el. Elena (= isl. Elina),
med huvudaccent på första stavelsen,
liksom i Elsa av Elisa; från Helena,
av grek. Helénē. Biform: Elin.

Elof, mansn., fsv. Elof, Elav, Elef
= fda. = isl. Eileifr; av urnord.
*Ainalaiƀaiʀ, som med huvudaccenten på
senare leden givit *Æinlāvr, varav fsv.
Elāf, sedan Elof; och med samma accent
på den förra leden *Æinlæivr > Elēf.
Om första leden se en 3 (jfr Erik);
den senare innehåller samma stam som
isl. leif, f., egentl.: lämning; egendom,
arv, o. de da. o. sv. ortnamnen på -lev;
se leva, lämna o. -löv. Jfr f. ö. Olof.
— Biform (med avljud i sista leden):
fsv. Elif = isl. Eilífr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:30:44 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free