Sorry, no PDF download. - On this page / på denna sida - elritsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elritsa
118
Emma
elritsa, äling, Spegel 1685: elfverits
(genom anslutning till älv), från ty.
elritze, äldre: erlitze, avledning av fhty.
elira, erila (ty. er/c), al (se d. o.)’; jfr
f. ö. alkuva, äling.
Elsa, kvinrion., genom synkope av i,
av fsv. Elisa, med huvudaccent på första
stavelsen (liksom i Elna av Elina el.
Elena); gammal kortform till
Elisabeth, vartill även Lisa o. Elise. Från
Elisabeth synes även fsv. Elisif = isl.
Ellisif härstamma.
elva, fsv. cellova m. m., äldre cellivu
= isl. ellifu, da. elleve, motsv. got. ainlif,
fsax. élleban, fhty. einlif (ty. elf), ägs.
endlufon (eng. eleven; med assimil. av
ni ;> //), av germ. *a/na-, en, o. snarast
lib-, lämning, rest (se leva, lämna,
men jfr även lån), varav även -lu i tolv;
jfr litau. vénu-lika, 11, till vénas, en, o.
-lik-, lämning (se lån); alltså: elva =
ett över (tio). Bildningen i övrigt
delvis flertydig. - Elfte, fsv. cellipte,
cello fte osv. I elfte timman efter Matt.
20: 6, där dock uttr. betyder: i slutet
av dagen (numera: i sista minuten,
mycket nära att komma för sent).
elvabefängd, värd., sannol. med
No-reen V. spr. 5: 503 n. l till älva; alltså:
gjord tokig (befängd i den gamla betyd,
’besatt’) av älvorna; jfr da. ellevild
(äldre elvevild).
elände, fsv. celcende m. m., f. o. n.,
landsflykt, elände, liksom ä. da. elende
från mlty. el(l)ende n. ds., av fsax.
eli-lendi, främmande land = fhty. elilenti
(ty. elend); jfr adj. mlty. el(l)ende,
främmande o. d. (varav fsv. celcende, jfr nsv.
arkaiserande de elända) o. det
Niirn-bergska gatnamnet die elende strasse,
främlingsgatan (utanför stadsporten); av
germ. *ali-land-ia-, varande i el. från
annat land, av *alja-, annan = lat.
alius (se eljest, eller). Till betyd, jfr
eng. wrelch, usling, av ägs. wrecca,
landsförvist (se vräka, vraka), el. lat.
cap-tivus, fånge, varav ä. ital. cattivo, dålig,
ond, o. f ra. chétif, usel, skröplig. - Hit
hör möjl. också Elsass, till fhty.
Eli-såzzo, som sitter (bor) på andra sidan
(Rhen?), jfr H öls t; dock omtvistat.
emalj, 1781: email, från fra. émail,
jfr ital. smallo; från germ. *smalt-,
avljudsform till smälta . - Av samma
stam komma de äldre sv. uttrycken för
’emalj’: fsv. smatlt = isl. smelt, från
mlty. -; o. ä. nsv. smelts, smalls 1590-t.,
jfr ty. schmelz.
emancipera, av fra. émanciper, från
lat. emancipäre, avsäga sig sin
egendomsrätt, lösgiva, göra fri, jfr
manci-pium, eganderätt, egendom, till manus,
hand, o. capere, taga. - Härtill:
eman-ciperad, emancipation. - Om
kvinnans emancipation användes dessa
uttryck väl först på 1840- o. 1850-talen,
i sht av Fr. Bremer samt om den
bekanta mamsell Säger.
Emanuel, mansn., av hebr. Immanuel,
’Gud med oss’; jfr Matt. 1: 23. -
Kortform: Man n e.
embar, se ämbar.
emblem, från fra. embléme, av grek.
émblema n., till embdllein, inlägga, till en,
i,o. &d//ezn, kasta (se bal 2);alltså egentl.:
inlagt arbete, prydnad. Jfr problem.
emedan, konj.; i ä. nsv. även
’alldenstund, då ju’ samt som temporal konj.
i betyd, ’så länge som’ o. temporalt
a%dv., fsv. ce mcepan (e-), medan, emedan,
emellertid, av e- l o. medan, som förr
jämte temporal även hade kausal betyd.
emellan, fsv. e mcellan, av e- 2 o.
mellan (se d. o.). Jfr med dat. plur.:
fsv. i mcellum = isl. i millum, da.
imellem. Jfr även sinsemellan.
emellertid, ä. nsv. i medier tijdh
från mlty. middeler tit, under
mellantiden, till adj. middel, jfr medel-.
emigrant, Tessin 1756, från fra., egentl,
part. pres. till lat. emigräre, av e, ex,
ur, från, o. migräre, vandra, flytta
Emil, mansn., från fra. Emile, av lat.
ÄZmilius.
emir, Atterbom 1815: emir = ty.
emir (sällsynt även emir), av arab.
emir, ’amlr, egentl.: som befaller.
1. Emma, kvinnon., från ty. =, jfr
fhty. Emma, Imma. Väl
kortnamnsform särskilt till namn på Irm- (såsom
Irmgard, Irmtrud) o. Ermin-,
Irmin-(såsom Irminburg, -hild), till ett germ.
*ermina-, *ermana-, väldig (= fsax.
irmin-, fhty. erman-, ägs. eormen, isl.
JQrmun- i jc)rmungandr, jätteorm, m.
m,). Delvis kanske också en av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
