- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
140

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - fjäll ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fjær, fsax. fethara, fhty. fedara (ty.
feder), ags. feðer (eng. feather), ej i got.,
av germ. *feþ(a)rō-, jfr sanskr. pátra-,
vinge, bildat med instrumentalt
r-suffix till ie. roten pet, flyga, falla, i grek.
pétomai, flyger, pterón, vinge, lat. penna
(av *pet(s)nā), fjäder (se pänna), osv.

1. fjäll (snöfjäll o. d.), i vissa sv.
dial.: brant el. bart berg, t. ex. Vgtl.,
fsv. fiæl(l) = isl. fjall (fell), da. fjeld
(eng. fell från nord.); antingen germ.
*felzá-, växlande med *falisa- i fhty.
felis(a) (ty. fels(en)) osv., jfr sanskr.
pāṣāna-, sten (av *pels-) el. också av
germ. *felþa-, egentl.: högslätt (= sv.
lånordet fält o. det inhemska fjäll i
urfjäll), el. möjl. av germ. *felna- (med
-ln- till -ll såsom t. ex. i ull).

2. fjäll (fisk- o. d.), y. fsv. fiæll
(fiæld)
; besl. med germ. *fella-, skinn,
i isl. berfjall, björnhud, got. fill i
þruts-fill, spetälska, västgerm. fell, motsv. lat.
pellis ds. (av *pelni-; se päls o. även
under det dock ej säkert hithörande
päll), jfr film o. fäll. — Fjällen
falla från någons ögon
, efter bibeln:
Ap. g. 9: 18: ’och strax föllo av hans
ögon såsom fjäll’.

fjälster, korvskinn, egentl. = fsv.
fiælster n., gömställe (även i no. o. ä.
da.), till sv. dial. fjäla, stoppa, fylla =
fsv. fiæla, isl. fela, got. filhan, gömma
m. m. (se f. ö. fal 2 o. befalla);
bildat som hölster. Jfr under fylgja.

1. fjär, stolt, från fra. fier, av lat.
ferus, vild.

2. fjär i när och fjär, fsv. fiær =
isl. fjar, ä. da. fjær, fsax., fhty. fer, ags.
feor (eng. far); se fjärran.

fjärd, se fjord.

fjärde, fsv. fiærþe, fiarþi = da. fjerde,
isl. fjórði, av germ. *feþurþan- el.
*feðurpan-, jfr fsv. fiæþer-, fyr-, i t. ex.
fsv. Fiædhrundaland Uppl. (av
Fiæþrhunda- till gen. plur. av ett fsv. *hund,
hundare, alltså: de fyra hundarenas
land; se hundra), got. fidur-dôgs, fyra
dagars, ags. fyðer-féte, med fyra fötter;
f. ö. motsv. fhty. fiordo (ty. vierte), ags.
féorða (eng. fourth) osv. samt sanskr.
caturthá-, lat. quartus (av *qtu̯r̥tos;
se kvart), grek. télartos, litau.
ketvir̃tas.

fjärding, fsv. fiærþunger, motsv. isl.
fjórðungr, ags. féorðing (eng. farthing,
ett mynt) osv. — En fjärdingsväg,
jfr y. fsv. en fierdhing wegh o. ä. nsv.
en fierding wägx P. Brahe Kr. (jfr ibid.:
3 milar wägx).

Fjärdingslöv, Skåne, fda. bl. a.
Fialenslew, till samma personn. Fialand,
som ingår i Fellingsbro; om senare
leden med betyd, ’arvegods’ el. dyl. se
-löv.

Fjäre, härad i Halland, fda. Fiæræ
= sv. dial. fjära, fjöra m. m.,
strandbädd o. d., isl. fjara, äbb, strandbädd,
no.-da. fjære, no. fjøra, av germ. *ferwōn
(jfr lapska lånordet fjervva, äbb, strand,
isl. vb. fyrva, bli äbb), till ie. per i
fjär adv., fjärran; egentl.: det att
havet fjärmar sig; alltså ett gammalt
inhemskt ord för ’äbb’ med samma
betyd.-utveckling som äbb o. ävja; jfr
även ida. Med avs. på w-bortfallet jfr
gata, svala, töre. Se f. ö. Fyris.

fjärndel, biform till fjärdedel, från
lty. vêr(e)ndel.

fjäril, Arvidi 1651: fjärel, Risingh
1671: fierlor plur.; ä. nsv. även färil
t. ex. Var. rer. 1538 = fsv. *f(i)æþrild,
jfr nisl. fiðrildi n. (jämte fífr-), med
metates av det egentl, suffixala r-et, jfr
det i nämnda avseende mera
ursprungliga sv. dial. fjädålder ävensom fsv.
fiædhal = ä. nsv. fjädel (vartill avledn.
ä. nsv. fjäling); med en mängd
växelformer i germ. spr., t. ex. fsax.
vivoldara, ags. fifealde, fhty. fîfaltra (ty.
falter), besl. med lat. pāpilio (se
paulun, paviljong); samtliga urspr, med
intensiv-reduplikation till en ie. rot pol
el. pal, fladdra, slå (varav utvidgningar
i fladdra, flädermus), i germ. spr.
med suffixet -ðr- (ie. -tr-). Dentalen i
nord. spr. (fiðr-, fiædh-) beror på
ombildning, sannol. i anslutning till
avledningens d, o. kan ej tjäna som stöd
för en stundom antagen härledning av
roten pet, flyga (i fjäder). Jfr bl. a.
Detter ZfdA 42: 55, Walde under pāpilio.
— I fsv. även somarfoghil = da.
sommerfugl, ml ty. somervogel.

fjärma, ungt ord, från 1700-t., t. ex.
Kellgren; ej hos Weste 1807;
nybildning till fjärmare, fjärmast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free