- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
178

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - galge ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gal, förkortat av ä. galen; egentl, part.
pf. till gala, sjunga trollsånger; alltså
urspr.: förhäxad genom dylika. Jfr lat.
incantatus, förhäxad, förtrollad:
incan-tare, sjunga trollsånger, fra. charme bl. a.
’förtrollning’: carmen, sång osv. -
Ga-lenpanna, Dalin Årg., jfr ty. tollkopf,
till toll, galen, o. kopf, huvud, eng.
mad-cap, till mad, galen, o. cap, mössa,
osv., samt med avs. på bildningen sv.
vildhjärna o. det med eng. mad-cap
analoga yr hatt a.

galge, fsv. galghe = isl. galgi, da.
galge, got. galga, fsax., fhty. galgo (ty.
galgen), ägs. gealga (eng. gallows, egentl,
plur.); i de flesta fornspr. även (i got.
uteslutande) om Kristi kors, i fhty.
dessutom ’brunnstång’, av germ. *galsan-,
egentl, böjlig gren (formen för den
äldsta galgen; jfr Uppl.-L: hcengia a gren
o. Tacitus Germ. kap. 12), stång; jfr
isl. gelgja, stång (av germ. *gal%iön), av
ie. gholgh- i litau. zalga f., stång, lett.
fchalga, spö.

1. gall, ofruktsam (bl. a. i [-gallblomma,-] {+gall-
blomma,+} ga 11 ko), ä. nsv. o. dial. även
gåll, fsv. galder - da. gold, mhty. galt,
av germ. ’’gälda-; jfr isl. geldr, mlty.
gelde, ägs. gielde, av germ. *galdia-; väl
egentl, från ett enhetligt paradigm; av
dunkelt ursprung; om möjl. besläktade
sydty. ord se Lessiak ZfdA 53: 146.
- Avledn.: gälla 2, kastrera, o. gallra.

2. gall i gäll sk rika, -skri(k)
1770-t. = no.; motsv. ä. nsv. ropa i gäll;
till ä. nsv., sv. dial. gäll n., gäll stämma,
isl. gallr, starkt ljudande (jfr gäll 2),
jämte gäll 3 till germ. "gäll- resp. *gell-,
av *galn-,*geln-, besl. med gala. - lä.
nsv. förekommer även le i gäll, dvs.
skratta högljutt, Asteropherus 1609.

3. gall- i gallstekel, -äpple (B.
Olai 1578); jfr ty. gallappel, mlty. galle,
eng. oakgall, i tal. galla, spän. agalla, från
lat. galla, galläpple; jfr under galla 1.

1. galla, svulst på häst, motsv. fsv.
galle m. - da., jfr sv. dial. gräsgaller plur.,
bulnader på hästhov; väl lån från mlty.
galle f. = ty.; jfr ägs. gealla m.,
gnidsår (eng. gäll). Dunkelt ursprung: 1.
enl. somliga egentl.: ’skada, lyte’, såsom
i isl. galli m., ä. da. galle, o. urbesl.
med litau. zala, skada, ie. rot ghal; 2.
enl. andra: identiskt med gäll- 3 i
galläpple osv. o. lån. från roman,
spr. = lat. galla, galläpple.

2. galla, galle (bilis, fel), fsv. galle
m. jämte gal n., motsv. isl. gäll n., da.
gälde, fsax., fhty. galla f. (ty. galle), ägs.
gealla m. (eng. gäll), av förgerm. *§aln-,
besl. med grek. khölos, khole, galla, o.
vissa slavobalt, ord; om förhållandet
till lat. fel (genit. fellis) se Walde; av
den ie. roten ghel, (grön)gul (se gul);
alltså efter färgen. Om gallan som
upphov till vrede o. mjältsjuka se de besl.
kolera o. melankoli.

1. galler, n. = Bib. 1541 m., jämte
plur. galrar; ä. nsv. även: gal(l)ra f.
1538 osv. Enl. Kock Från fil. fören. i
Lund 2: 10 f. skulle gal(l)ra vara ett
vbalabstr. till vb. gallra, alltså egentl.:
’gallring* > ’det utgallrade, glesa, otäta’;
galler däremot uppkommet ur [-sammans,-] {+sam-
mans,+} såsom galrewqrk 1640, som 1649
uppträder som galler-wärck (jfr
havresoppa > haver-). Emellertid har galler
uppvisats o. 100 år tidigare än
galler-wärckosv.,vartill kommer,att vb. gallra
på 1500-talet o. ännu på 1600-talet
uteslutande förekommer i sin ursprungliga
användning om hampa (se nedan).
Sannolikt sammanhänger galler i stället,
såsom tidigare antagits, på ett el. annat sätt
med likbetyd, fsv. gaddra(r), lån från
mlty. gaddere, vartill också
omljudsfor-men mhty. geter, varav ty. gitter (>. da.
gitter), som väl hör till gader, samman
(se gadda).

2. galler, folkslag, historiskt ord,
lat. gallus, kelt. lån, motsv. fir. gäll,
utlänning; av ovisst ursprung.

galleri = da., från fra. galerie =
ital. galleria; dunkelt; knappast från
germ. spr.: till mlty. gadder(e) osv.
(se galler slutet) med samma övergång
d^>l som i gal m ej a; snarast besl. med
galär osv.

gallimatias, Dalins Årg. 1733:
gali-mathias, av Sedol. Merc. 1733 anf. som
franska; dessutom: galimathi(e) 1740,
1813 m. fl.; motsv. i da., ty., eng., fra.;
många osäkra tolkningsförslag; jfr fra.
galimafré(e), röra.

gallion = da., från höll. galjoen, från
fra. gallon, från ital. galeone, med för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free